Folkhälsopolitisk rapport 2010. Framtidens folkhälsa - Statens ...

gäller steg 1, ta fram mål, och steg 3, genomföra.
Metodanvändningen har inte kommit lika långt
när det gäller steg 2, fatta beslut som leder mot
målen, och steg 4, följa upp och utvärdera.
Steg 1 och 3: aktörerna är på god väg
I steg 1, ta fram mål, är det övergripande målet
för folkhälsan med de elva målområdena en bra
vägledning. De flesta landsting och regioner samt
kommuner har styrdokument för sin verksamhet,
det vill säga mål, planer eller program (se vidare
Regionalt och lokalt folkhälsoarbete – Kunskapsunderlag
för Folkhälsopolitisk rapport 2010).
Även arbetet med steg 3, genomföra, är på god
väg. Statens folkhälsoinstitut och Västra Götalandsregionen
har till exempel tagit fram en prototyp
till en metodbank för att följa upp hur kommunerna
använder metoder med vetenskapligt
stöd på området barns och ungas hälsa. Syftet
med metodbanken är bland annat att
• möjliggöra jämförelser mellan olika metoder
• sprida kunskap om metoder med vetenskapligt
stöd
• stimulera till kvalitetsutveckling av metodanvändning
på regional och lokal nivå.
I december 2009 beslutade regeringen att stödja
det fortsatta arbetet med metodbanken. Under
2010 ska prototypen vidareutvecklas och utvidgas.
Förutom Västra Götalandsregionen medverkar
Landstinget i Sörmland i utvecklingsarbetet.
Metodbanken ska dessutom vidgas till att
omfatta alla folkhälsoområden.
Regeringen har också avsatt medel till bland
annat föräldrastöd och utveckling av förebyggande
metoder på området riskbruk för tillämpning
på regional och lokal nivå.
Steg 2 och 4: mer behöver göras
Förhållandevis få länsstyrelser, landsting och
regioner samt kommuner anger att de använder
metoder som till exempel hälsokonsekvensbedömningar
(HKB) för att fatta beslut som leder
mot målen, steg 2 i figur 8.7 (se vidare Regionalt
och lokalt folkhälsoarbete – Kunskapsunderlag
för Folkhälsopolitisk rapport 2010). Med hjälp
av en HKB kan man se hur ett beslut stämmer
med det övergripande målet och de elva målområdena.
Framför allt ska bedömningen visa hur
olika befolkningsgrupper påverkas av beslutet.
Bedömningen ska även beskriva delaktighetsprocessen
med dem som berörs av beslutet (Statens
folkhälsoinstitut, 2005b).
Alla länsstyrelser har haft i uppdrag i sina regleringsbrev
att utreda hur de kan tillämpa HKB i
sin verksamhet. Många länsstyrelser anser också
att de kan ha en framtida roll i att stödja kommunernas
tillämpning av HKB (Statens folkhälsoinstitut,
2009c). Statens folkhälsoinstitut
instämmer i detta och anser att länsstyrelsernas
inledande arbete med HKB bör få en formell fortsättning.
När det gäller steg 4, följa upp och utvärdera,
har vi identifierat fem utvecklingsbehov som vi
beskriver nedan.
välFärdSbokSlut: Välfärdsbokslut är ett verktyg
för att styra och följa upp det lokala arbetet för
folkhälsan. Det synliggör kommuninvånarnas
välfärd och hälsa, ofta med utgångspunkt från det
övergripande folkhälsomålet. Välfärdsbokslutet
behandlar de hälsopåverkande faktorer och indikatorer
som har störst betydelse för folkhälsan
men som samtidigt är relevanta ur ett lokalt kommunperspektiv.
På så sätt kan välfärdsbokslutet
utgöra ett underlag när politiker tar beslut om
framtida åtgärder. Därigenom kan det stimulera
till en diskussion om vägval i den lokala välfärdspolitiken.
uppFÖljning av Social HÅllbarHet: Det saknas
i dag en systematisk uppföljning av den sociala
dimensionen i hållbar utveckling. En sådan uppföljning
kräver att indikatorer fastställs.
Modell FÖr uppFÖljning av Skillnader i HälSa:
Som vi skriver i kapitel 4 behövs en allmänt
accepterad modell för att följa upp det övergripande
folkhälsomålet. Syftet är att man ska
kunna bedöma om de socioekonomiska skillnaderna
i hälsa ökar eller minskar.
FOLKHÄLSOPOLITISK RAPPORT 2010 127