Folkhälsopolitisk rapport 2010. Framtidens folkhälsa - Statens ...

9.3.2 Hinder och möjliga lösningar
Varför sätts då inte tidiga och förebyggande åtgärder
in? Utifrån dagens organisatoriska struktur
saknar skolan och barnomsorgen många gånger
möjligheter och ekonomiska incitament att investera
pengar i åtgärder för barn med adhd eller
andra svaga grupper. Vinsterna av ett bra förebyggande
arbete i skolan och förskolan tillfaller i
stället andra aktörer i form av uteblivna kostnader
för till exempel socialtjänsten, rättsväsendet,
Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
Skolan hade kunnat sätta in insatser för Jonas,
men kostnaderna för dem hade inte rymts i budgeten
för verksamhetsåret, vilket kan vara en
anledning till att de inte genomfördes. Det behövs
ett långsiktigt tänkande och ekonomiska styrsätt
som föder incitament att investera. På så sätt blir
tidiga och förebyggande insatser inte en förlustaffär.
Inom den offentliga sektorn styrs och följs
verksamheten upp genom kostnader och intäkter
under det aktuella budgetåret. Det innebär att alla
investeringar i åtgärder belastar det innevarande
årets budget. Vinsterna av en åtgärd kommer
då inte från en intäkt utan beror på en långsiktig
minskning av kostnaderna. En möjlig lösning
skulle kunna vara en nationell samverkan mellan
myndigheter, landsting och regioner samt kommuner
för att på så sätt få en helhetssyn och ett
långsiktigt tänkande kring vilka handlingsalternativ
som bör väljas med hänsyn till långsiktiga
kostnadsbedömningar och människors hälsa.
En annan lösning i mindre skala är att samordna
den kommunala budgeten. Ekonomin
kan då omfördelas mellan förvaltningarna och
pengar kan användas till att investera i förebyggande
arbete. Sådana lösningar prövas redan
och exempelvis Karlstads kommun startade för
några år sedan ett socialt investeringskonto för
att kringgå budgetproblemen. Ett socialt investeringskonto
eller en investeringsfond utgör en
extra post i budgeten med medel som är avsatta
till särskilda insatser inom det sociala området
och som inte ska användas till den ordinarie
verksamheten. Pengarna kan även användas för
åtgärder med ett långsiktigt perspektiv. En sådan
insats kan vara en resursperson i skolan som stöd
för Jonas. En liknande metod har även testats i
Leksands kommun.
9.4 Exemplet psykisk ohälsa
Här följer en beskrivning av ett scenario med
sena åtgärder.
Den psykiska ohälsan började i ung ålder för Marie. Det
började med att hon kände sig illa till mods, upplevde
händelser som skapade ett obehag och hade svårt att
sova. Snart fick Marie sin första ångestattack och tätt
därefter kom nästa och nästa. Ångestattackerna lindrade
hon genom att hetsäta och kräkas eller genom
att skära sig i armen med ett rakblad. Hon skolkade
mycket och avslutade gymnasiet med ofullständiga
betyg. Maries föräldrar förstod inte varför Marie var
så trulig men antog att det hörde till puberteten och
lämnade henne i fred. Vid ett tillfälle försökte Marie ta
sitt liv, men hon upptäcktes och skjutsades till sjukhuset.
Sedan åkte hon in och ut på olika behandlingshem och
på vårdavdelningen på BUP, och senare vuxenpsykiatrin.
Efter några år flyttade hon till en egen lägenhet och
försörjde sig genom ekonomiskt bistånd. Efter ytterligare
några år fick hon tillgång till en utslussningslägenhet
där hon regelbundet får besök av personal. Vissa perioder
är hon inlagd på sjukhus, men andra perioder är hon
friskare och klarar då av att arbeta.
9.4.1 Samhällskostnader vid sena och tidiga
insatser
Samhällskostnaderna för Maries psykiska ohälsa
uppgår till 87 000 kronor per år när hon är i
åldern 7–19 år och 560 000 kronor per år i vuxen
ålder. Kostnaderna fördelas mellan Försäkringskassan,
Arbetsförmedlingen, landstinget för vård
och behandling samt kommunens socialtjänst och
skolförvaltning. Den största samhällsförlusten är
produktionsbortfallet på 285 000 kronor per år.
I ett långsiktigt perspektiv uppskattas den totala
kostnaden för Marie bli 12 miljoner kronor, varav
kommunen står för 1,8 miljoner kronor.
FOLKHÄLSOPOLITISK RAPPORT 2010 141