Folkhälsopolitisk rapport 2010. Framtidens folkhälsa - Statens ...

För att barnet Marie ska kunna bygga upp resurser
som gör att hon kan hantera sin oro behövs stöd
från såväl landstinget eller regionen som kommunen.
På en del platser i Sverige finns exempelvis
föräldrastödsprogram där skolan och BUP samarbetar
för att ge barnen bättre resurser. Svenska
och internationella studier visar också att föräldrastöd
leder till bättre familjerelationer, färre riskbeteenden
och bättre psykisk hälsa hos barn, vilket
ger goda förutsättningar för en omfattande
resursbank. Föräldrastödsprogram har även visat
sig vara mycket samhällsekonomiskt kostnadseffektiva.
Med tidiga och förebyggande åtgärder hade
den samhälleliga kostnaden blivit betydligt lägre,
precis som i fallet Jonas.
9.4.2 Hinder och möjliga lösningar
Den svenska offentliga sektorn har tydliga definierade
strukturer och tydligt avgränsade ansvarsområden,
uppdrag, mandat och resurser. Varje
enhet har en viss kompetens och är duktig på sitt
område. Genom en sektorsövergripande samverkan
blir det lättare att få en helhetssyn och samarbeta
långsiktigt.
Kommunerna kan skapa en samverkan med
landstinget genom kommun- eller regionförbund.
Det finns även samordningsförbund med
en ekonomisk och organisatorisk samverkan
mellan Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen,
landstinget och kommunen, med syftet att göra
tidiga och förebyggande åtgärder. Ansvaret kan
då delas mellan aktörerna, och den enskilda människan
kan få en individanpassad åtgärd.
9.5 Exemplet psykiska
funktionsnedsättningar
Här beskrivs två olika handlingsalternativ: att
investera respektive inte investera i en åtgärd.
Lars fick schizofreni i tidig ålder och har i perioder varit
inlagd på sjukhuset. Han bor nu ensam i en lägenhet
och sköter sina dagliga rutiner själv. I närheten finns
ett gruppboende dit Lars går för att besöka vänner,
142 FOLKHÄLSOPOLITISK RAPPORT 2010
och någon gång i veckan kommer personalen hem till
Lars för att hjälpa honom med att göra ett veckoschema.
Lars har aldrig haft ett jobb men har i perioder
ingått i olika åtgärdsprogram. Lars talar ofta med sin
läkare om sorgen över att inte ha ett arbete, men vet
samtidigt att han inte skulle klara av att arbeta. Han
känner sig utestängd från samhället och finner ingen
mening med att leva när han inte gör någon nytta.
Lars behöver få en sysselsättning för att inte försämras
i sin sjukdom.
9.5.1 Samhällskostnader med och utan insatser
Många människor med psykiska funktionsnedsättningar
behöver känna att de fyller en uppgift,
att de är behövda och att de bidrar i samhället.
Om Lars tillhörde ett socialt arbetskooperativ
skulle han få ett samhälleligt sammanhang och
samtidigt få känna sig nyttig. Sociala arbetskooperativ
är en väl beprövad åtgärd på många platser
i Sverige. Kooperativen finansieras genom
olika stöd, bidrag och resurser från aktörer inom
den offentliga sektorn, och syftet är att de ska vara
en arbetsplats som kan anpassas till individens
förmåga och behov. På sociala kooperativ arbetar
människor som av olika anledningar står långt
från arbetsmarknaden och som behöver arbetsträning
och sociala möten. För Lars hade en plats på
ett arbetskooperativ kunnat vara ett stort steg mot
bättre hälsa och eventuellt insteg på arbetsmarknaden.
För kommunen kostar det pengar att investera
i kooperativ, och många gånger ser beslutsfattaren
inte de långsiktiga ekonomiska vinsterna.
För en person med en psykisk funktionsnedsättning
varierar den årliga samhällskostnaden från
300 000 kronor till 540 000 kronor beroende på
kön och sjukdomens långvarighet. De stora kostnadsbärarna
är Försäkringskassan, landstinget
och kommunen. Undersökningar har visat att de
årliga kostnaderna kan minska markant om personen
deltar i ett arbetskooperativ (figur 9.3).
I figur 9.3 kan vi se att landstingets och kommunens
kostnader minskar avsevärt när ett socialt
arbetskooperativ används som en åtgärd.