Folkhälsopolitisk rapport 2010. Framtidens folkhälsa - Statens ...

arn. Antalet skilsmässor har också varit relativt
oförändrat sedan mitten av 1970-talet.
De flesta barn tillbringar omkring fyra år i förskolan
och ett år i en förskoleklass. Systematiska
litteraturöversikter visar att barns utveckling
främjas av förskola, även i åldern 1–3 år (Statens
folkhälsoinstitut, 2009a). De variationer i personaltäthet
som förkommer har endast mycket
små effekter på barns hälsa (Bremberg, 2001).
En hög andel förskollärare i personalgruppen
leder dock till en bättre språklig utveckling bland
barnen (Bremberg, 2001). Ungefär hälften av de
anställda i förskolan är förskollärare och andelen
har varit relativt oförändrad sedan andra halvan
av 1990-talet.
Barn tillbringar vanligen tolv år i skolan: nio
år i grundskolan och tre år i gymnasiet som formellt
är en frivillig skolform men inte i praktiken.
Enligt Skolverkets statistik under perioden
1995–2010 ökade andelen som slutar grundskolan
utan att bli behöriga till gymnasiet. Knappt en
tredjedel slutar gymnasiet utan godkända betyg.
Enligt både nationella och internationella studier
har skolprestationerna försämrats under de
senaste 20 åren och de sociala skillnaderna i relation
till prestation ökat (Skolverket, 2009). Alla
unga är hänvisade till skolan, men när unga inte
klarar denna skola och resultaten försämras får
det troligen negativa effekter på deras psykiska
hälsa, eftersom det finns tydliga samband mellan
skolprestationer och psykisk hälsa (Mortimore,
1995).
Den gynnsamma trend för barns hälsa som
påvisas går alltså inte att förklara med förändringar
i familjen och förskolan, enligt de indikatorer
som ingår här. Däremot är det möjligt att
ungas försämrade hälsa beror på försämringar
i skolan och på ökade svårigheter för unga att
komma in på arbetsmarknaden (SOU 2006:77).
150 FOLKHÄLSOPOLITISK RAPPORT 2010
10.4.2 det strategiska området Hälso-
främjande livsmiljöer och levnadsvanor
Andelen barn som dör av olycksfallsskador har
sedan 1950-talet minskat i en takt som motsvarar
en halvering ungefär vart 15:e år (Socialstyrelsen,
2009). Däremot har den absoluta dödligheten i
olycksfallsskador ökat i ungdomsgruppen under
de senaste decennierna. Minskningen av olycksfallsskador
hör troligen ihop med den ökade kunskapen
om hur skador kan förebyggas, inte minst
i trafiken, och med ekonomiska resurser som
gör det möjligt att tillämpa denna kunskap. Den
ökade dödligheten i olycksfallsskador är unik för
ungdomsgruppen, och därför är det rimligt att
knyta förklaringen till ungdomarna själva snarare
än till de fysiska miljöerna. Under perioden
1990–2005 har också psykisk ohälsa blivit vanligare
i ungdomsgruppen, vilket ökar risken för
olycksfallsskador (Wan, Morabito, Khaw, Knudson,
& Dicker, 2006). Därför är det möjligt att
den ökade olycksfallsdödligheten i ungdomsgruppen
har samband med den ökade förekomsten
av psykisk ohälsa.
Under de senaste decennierna har Sverige fått
en minskad dödlighet i infektionssjukdomar
under uppväxtåren, och förändringarna är tydligast
i åldersgruppen 0–4 år. Den positiva utvecklingen
kan bland annat bero på ett vaccin mot
heamophiliusbakterien (som orsakar allvarliga
infektioner i luftvägarna hos barn) som tillkom i
det allmänna vaccinationsprogrammet 1993 och
nu erbjuds alla barn. Utvecklingen tyder också
på att ökade kunskaper inom området tillämpas
i praktiken.
Sedan 1990-talet har de flesta levnadsvanor
utvecklats positivt för barn och unga. Ett undantag
är utvecklingen bland ungdomar inom målområde
8, sexualitet och reproduktiv hälsa.
Sedan 1995 har aborttalen ökat, liksom antalet
anmälda fall av den sexuellt överförda infektionen
klamydia. En trolig förklaring är att kondomanvändningen
har minskat så att fler unga har
oskyddat sex. Även antalet anmälda sexualbrott
har ökat kraftigt sedan 1995.