Rapport: Framtiden och samhällets grundläggande värden
Rapport: Framtiden och samhällets grundläggande värden
Rapport: Framtiden och samhällets grundläggande värden
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Att skapa en värdegemenskap<br />
träffar vi nödvändigtvis dagligen, ansikte mot ansikte, utan<br />
kontakten sker ofta via telefon, e-post <strong>och</strong> internet. 133<br />
Samtidigt ska bilden av ”staden i förfall” inte överdrivas. I en<br />
svensk kontext utgör våra stadskärnor fortfarande livfulla sociala<br />
mötesplatser med caféer, restauranger <strong>och</strong> nöjeslokaler där<br />
”främlingar” kan mötas. Vad som dock är problematiskt, noterar<br />
Jenny Gustafsson <strong>och</strong> Rolf Lidskog med referens till sociologen<br />
Zygmunt Bauman, är att dagens storstäder är fulla av murar –<br />
osynliga gränsdragningar – som visar en tendens som Bauman<br />
kallar mixofobi, det vill säga ett slags reaktion på den stora mängd<br />
livsstilar <strong>och</strong> personligheter som existerar i stadslivet. Människor<br />
tenderar i sådana situationer att söka trygghet i det som är likt en<br />
själv. På så vis uppstår exkludering <strong>och</strong> segregation också i det<br />
till synes myllrande <strong>och</strong> diversifierade storstadslivet. Det sker en<br />
avgränsning mot ”den andre” <strong>och</strong> resultatet blir ytterligare en<br />
samhällssfär där människor lever i parallella, åtskilda verkligheter.<br />
”Invandrarna” går till ”sina” caféer, ”svenskarna” går till<br />
”sina” uteställen. Fotbollssupportrarna hänger inte på samma pubar<br />
som tjänstemännen <strong>och</strong> universitetslärarna. Mötet med ”den andre”<br />
undviks också i det offentliga rummet, med andra ord <strong>och</strong> risken<br />
är – liksom i de segregerade bostadsområdena, i vissa homogena<br />
skolor <strong>och</strong> på vissa arbetsplatser – att tillfället att möta ”den<br />
andre” går förlorat. På så vis försvåras spridandet av tolerans <strong>och</strong><br />
upplevd gemenskap. ”Vi” lär oss snarare att leva med ”sådana<br />
som oss”, medan ”de andra” lever på andra sätt. ”Den andre”<br />
tillåts inte att bli en del av vår vardag.<br />
Vad kan göras åt detta? Är lösningen god stadsplanering?<br />
Sociologerna <strong>och</strong> urbanforskarna Gustafsson <strong>och</strong> Lidskog menar<br />
att mixofobi visserligen är ett reellt problem men att man<br />
samtidigt inte ska underskatta betydelsen av vardagliga mötesplatser<br />
som redan finns, obetydliga som de kan verka, som<br />
busshållsplatser, lekplatser eller kön i matbutiken. Också här kan<br />
möten mellan främlingar ske. Det finns med andra ord inte bara<br />
ett offentligt rum utan en stor mängd offentligheter i storstaden:<br />
133 Gustafsson & Lidskog, 2007, sid. 16.<br />
136
Change language