Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

100
gudrun olsson
tion till varandra och relationen mellan dem kan se olika
ut. Genom att betrakta psykoterapi och forskning som två
olika praxisformer kan den traditionella dualismen upphävas,
och vi kan börja undersöka vad man gör i respektive
praxis, vi kan undersöka vilka antaganden om verkligheten,
om kunskapen och människans natur man utgår ifrån
i de båda praxisformerna och vi kan undersöka likheter och
skillnader mellan dem.
traditionell dualistisk uppfattning
och ingenjörsmodellen
Först vill jag nämna något om den traditionella dualistiska
uppfattningen. Enligt denna uppfattning handlar forskning
om att formulera teorier och forskningsresultat som praktikern
skall tillämpa, »implementera». Forskningen skall
säga något om det allmänna, det generellt sanna, medan
praktikern skall lösa konkreta problem, ägna sig åt det
partikulära, tänker man sig. Med hjälp av värderingsfria
metoder i forskningen kan korrekta representationer av
verkligheten ges, och praktikern skall i sin yrkesutövning
använda dessa representationer med syfte att uppnå värdeladdade
mål (som t.ex. hälsa, förändring). Forskaren skall
utifrån sin neutrala utsiktsplats observera världen precis
som den är, medan praktikern handlar i den. Detta är ingenjörsmodellen
för praktisk kunskap.
Det forskaren utvecklar kan mer eller mindre direkt
översättas till manualer som skall övertas av praktikern
som i sin tur skall lösa ett problem, helst ett i taget. Därför
önskas en patient som uppvisar endast ett symptom åt
gången, och symptomet skall åtgärdas, botas. Om patienten