Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

4
jurgen Reeder
Men professionerna har under senare decennier tappat
i anseende och i forskningssammanhang har man tenderat
att istället betona deras vilja till makt och deras oförblommerade
egenintresse. Och i dag kanske det är sant att många
professioner låtit sin inneboende anda förflackas – i alla
händelser lider de av en utbredd förlust av förtroende från
samhällets sida.
I detta avseende intar psykoanalysen dock alltjämt en
särskild plats. För förståndet i dess professionella anda – eller
etos, som jag föredrar att kalla det – har aldrig upphört
att utgöra själva ryggraden i både dess praktik och dess institutioner.
4 Dessutom är det i psykoanalysens fall tydligt
att etoset är något betydligt mer än enbart detta goda som
vidlåder professionerna – analysens etos är grunden, själva
hemorten för den psykoanalytiska kompetensen.
För att helt kort fånga vad ett etos är, kan vi säga att det är
en särskild samling karaktärsbundna egenskaper som odlas
inom ramen för de traditioner som upprätthålls inom en bestämd
yrkesgrupp. Analytikerns etos är en form av vetande
som ligger till grund för både hans handhavande av den
kliniska relationen och hans reflekterande aktivitet såsom
den kommer till uttryck när han till exempel utför teoretiskt
arbete. Med det förståndiga omdömet som vägledare är psykoanalysens
etos vad varje analytiker personifierar genom
sin psykoanalytiska kompetens, genom sin psykoanalytiska
kunskap, genom den psykoanalytiska traditionen och när
han relaterar till sina klienter med ett psykoanalytiskt förhållningssätt.
Psykoanalytikerns etos är med andra ord en
väsentlig egenskap hos psykoanalysen själv och utan sitt
etos och de institutioner professionen har för att stödja detta,