Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

Psykoterapi och forskning
rapeutiskt syfte, som budskap från ett dunkelt omedvetet.
Detta sker främst genom att pröva tolkningar i dialog med
patienten. Denna prövning har oftast föregåtts av en viss
väntan, detta för att se avvikelsen mera tydligt. Man ser
avvikelserna som »psykets kreativa produkter». Själva avvikelsen
blir bärare av något som kräver sin plats, och som
håller på att hamna utanför ramen. Och ibland är hotet mot
den terapeutiska ramen överhängande. Något håller på att
förläggas långt utanför denna. Den mest angelägna uppgiften
för terapeuten är då att med ett tydligt ställningstagande
återupprätta ramen. Först därefter prövas olika innebörder i
dialog med patienten. Ramen och rambrottet kan bara analyseras
inom ramen.
Följande är exempel på hur något håller på att hamna
utanför ramen men fångas in genom terapeutens tydliggörande:
Ramavvikelsen består av att patienten ringer upp
och frågar om hon kan ta med sig sin mamma till terapin
nästa gång för hon kommer inte till rätta med alla gräl med
mamman. Terapeuten intar en konsekvent och medveten
hållning. Hon vet vad det skulle innebära för patientens
psykiska mognad om hon inte skulle lyckas värna om den
terapeutiska ramen. Hon vet också att hon vill använda sig
av ramavvikelsen i terapeutiskt syfte. Vid min intervju med
terapeuten framkommer det att hon har en rik och mångfacetterad
bild av denna ramavvikelses innebörd. Inget av
detta använder hon direkt i telefonsamtalet med patienten.
Hon resonerar på följande sätt: »Jag kände en irritation då
hon ringde, att jag blev ställd. Jag visste att jag ville säga
nej till förslaget, men jag ville säga det på ett sådant sätt att
det blev något terapeutiskt av det. Jag ville möta att det är
113