Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

60
Rolf Künstlicher
en position åt analytikern som neutral och objektiv och som
företrädare för en faktisk och frustrerande verklighet. Patienten
har friheten att uttrycka allt som dyker upp, det vill
säga friheten att ge uttryck åt alla de önskningar och begär
som väcks till liv – men samtidigt åläggs patienten att avstå
från att försöka få sina driftsönskningar tillfredställda på
ett konkret och direkt sätt.
Freud skriver:
Behandlingen måste genomföras under abstinens; med
det avser jag inte enbart den kroppsliga avhållsamheten
och inte heller att man ska tvingas att avstå från
allt man begär, ty det skulle ingen sjuk människa stå ut
med. Istället vill jag hävda principen att låta behov och
längtan bestå hos patienten, inse att de är krafter som
driver människan till arbete och förändring och akta
sig för att tysta ner dem med surrogat. (---) Det är därför
lika ödesdigert för analysen att tillmötesgå patientens
kärleksbegär som att undertrycka det. Analytikerns
väg är en annan, och för den finns det ingen förebild i
verkliga livet. 1
Freud skapade en klinisk situation som inbjuder till att
väcka något till liv som är utom kontroll. Ramen för situationen
fungerar som ett skydd för analysen. Ramens grund är
de bestämda tiderna, den givna platsen och övriga explicita
behandlingsregler.
Trycket från patientens djupa och grundläggande behov
kan få analytikern att tro sig veta och därmed försöka
tillmötesgå patientens förväntningar. Då riskerar man att