Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

13
fredrik svenaeus
våra möjligheter att bli de som vi vill vara, utan också vår
kunskap om vilka vi är.
Vara som det vill med omfattningen och djupet av denna
form av kemiska självförståelse, en sak tror jag att man kan
slå fast med säkerhet: det psykoterapeutiska autenticitetsidealet
har åkt snålskjuts på känsliga själars behov av att
förändra sitt läggningsregister. De flesta av de människor
som vill ha psykoterapi (och det är ju långt ifrån alla som
vill som får) är primärt intresserade av självförändring i
meningen av symptombefrielse. Om förståelsen av hur
man själv fungerar inte leder fram till det målet ser dessa
patienter inte längre någon anledning att begagna sig av
psykoterapin för att lära känna sig själva. Det är först när
den basala självförändringen kommer till stånd (symptombefrielsen)
som det djupare självutforskandet och de existentiella
frågorna bedöms som viktiga. Så är det för de allra
flesta. Frågor kring det äkta livet är långt ifrån någon lyx,
men ett intresse för de frågorna kräver att vi först står ut
med tillvaron.
tabletter eller psykoterapi?
Jag inledde med en beskrivning av den normaliserande effekt
som antidepressiva mediciner kan ha. Att bli vanlig var
Evas och Lenas högsta önskan och den uppfylldes genom
medicinen. Jag har sedan försökt beskriva och analysera
det mönster för genuin självförändring som etablerats i vår
kultur med hjälp av filosofer och psykoterapeuter: autentisk
självförändring sker genom självutforskning som öppnar
ögonen för de avgörande frågorna i livet. En äkta självförändring
är frigörande eftersom den för oss till vårt sanna