Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

6
jurgen Reeder
let att det slag av empiriska »fakta» som efterfrågas låter sig
helt enkelt inte hämtas fram ur den kliniska erfarenheten.
En observation förutsätter att dess föremål är bestämbart i
tid och rum, likaså vad avser dess kvaliteter och kvantitet.
Vidare krävs att det är möjligt att låta flera oberoende observatörer
komma fram till samma resultat rörande dess innehåll.
Men det som är verkligt avgörande i den analytiska
situationen har lite att göra med reproducerbara fakta. Den
psykoanalytiska erfarenheten handlar om den dialogiska
aktiviteten hos två subjekt i samspel. För att avlyssna ett sådant
skeende måste analytikerns uppmärksamhet vändas
inåt, mot något som ger sig tillkänna inom ramen för den
värld han delar med sin analysand. Dit når inga observationer,
varför heller inga »fakta» alstras. 10
Istället för att hänvisa till observationsbaserade faktas
evidens åberopar psykoanalytikern många gånger andras
tankar, tankar formulerade på ett sådant vis att de motsvarar
något centralt i den egna erfarenheten. Psykoanalytisk
teori och begreppsbildning har därför mer gemensamt med
filosofisk spekulation än med vetenskapens empiriska datainsamling.
Filosofins sätt att skapa begrepp och systematisera sin
kunskap är i princip ett lyhört lyssnande till erfarenheten
som tar sig uttryck i noggrant övervägda spekulativa utsagor.
Så äger också psykoanalysens teoretiska arbete rum.
I filosofens fall är det erfarenheten av att leva och reflektera,
för vår del gäller den psykoanalytiska erfarenheten.
Psykoanalytisk begreppsbildning handlar om att uppfinna
metaforer för vår erfarenhet, metaforer som på något sätt
ska stå i samklang med en erfarenhet som vi delar med våra