Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

112
gudrun olsson
Dreyfus och Dreyfus har inspirerats av denna praxisteori
när de beskriver hur novisen lär sig genom regler och
experten utgår från sin intuition och från en förståelse som
inte kan fångas med regler. 16 I en studie ville jag undersöka
hur psykoterapeuter på olika erfarenhetsnivåer förstår och
förhåller sig till patienters ramavvikelser eller förslag på
sådana. 17 Nybörjarterapeuten hänvisar till terapiregler då
ramen är i fara. En patient föreslår sin terapeut att de skulle
kunna träffas på café. Hur hanterar terapeuten detta förslag?
»Jag hänvisade till vår terapirelation och sa’ att det gör
jag inte… Jag tog inte upp att patienten kanske ville ha mig
som väninna.» Regelverket framträder i hänvisningen till
terapirelationen och alla de möjliga innebörder som förslaget
skulle kunna ha utforskas aldrig.
Nybörjaren kan liknas vid den blinde mannen som försöker
lära sig gå med hjälp av en käpp. Han är helt koncentrerad
på käppen, hur han skall föra den. Först då käppen
är en del av honom är den ett redskap, som han inte längre
tänker på. Han är ett med käppen. Subjekt och objekt kan
inte urskiljas och inte heller aktiviteten gåendet. Men om
käppen går sönder erfares den som ett objekt, avskilt från
subjektet. Praxis något som går bortom distinktionen mellan
subjekt och objekt – detta synsätt är något som återkommer
i de olika praxisteorierna. Visserligen kan vi dela upp
världen i subjekt och objekt och därmed göra analytiska
distinktioner, men dessa kategorier har inte någon absolut
ontologisk realitet.
Experten som litar till sin intuition, i Dreyfus och Dreyfus
modell, är också angelägen om att återupprätta ramen,
men försöker dessutom att använda ramavvikelserna i te-