Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap
Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap
Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Kunskap, vetande, förstånd<br />
bara det andra sättet att uppfatta det omedvetna passera vårt<br />
nålsöga. I Drömtydning har Freud skrivit om detta andra<br />
sätt så här:<br />
Det omedvetna är den större kretsen, som innesluter det<br />
medvetnas mindre krets. Allt medvetet har ett omedvetet<br />
förstadium, men det omedvetna däremot kan förbli<br />
på detta stadium <strong>och</strong> ändå göra anspråk på att vara en<br />
fullvärdig psykisk funktion. 5<br />
Freud intar här en realistisk syn på det omedvetna – det är<br />
för honom ingen hypotes att människans medvetna tillvaro<br />
vilar på ett underlag av omedvetna själsliga processer, det<br />
är ett faktum. Och det är väl så varje analytiker i sin dagliga<br />
gärning också förhåller sig till det – eller bör förhålla<br />
sig, ifall han skall kunna fullgöra sin analytiska uppgift på<br />
avsett vis.<br />
kroppen som det omedvetna<br />
Liksom det omedvetna är den psykoanalytiska teorins mest<br />
grundläggande antagande, är det också det mest undflyende.<br />
Jag är själv anhängare av Freuds realism <strong>och</strong> för mig är<br />
det mest rimliga <strong>och</strong> psykoanalytiskt användbara antagandet<br />
att det omedvetna är detsamma som kroppen. Grunden<br />
för en sådan tanke har jag funnit i den franske fenomenologen<br />
Maurice Merleau-Pontys kroppsfilosofi. Merleau-Ponty<br />
talar om »den levda kroppen» som själva utgångspunkten<br />
för människans befintlighet i världen, för att känna <strong>och</strong> förstå<br />
den.<br />
I materiell mening kan den kropp Merleau-Ponty talar
Change language