Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

jurgen Reeder
förlängning som etosets förstånd. Denna omvandling från
kunskap till kompetens äger rum genom den prestation jag
kallar teoretiskt arbete.
Det teoretiska arbetet – eller låt mig i det här sammanhanget
hellre säga: det sofistikerade brottandet med teorierna
– bildar en unik och ursprunglig erfarenhet i sin egen
rätt som, liksom all erfarenhet, förändrar något hos den som
ger sig i kast med den. Här knyts avgörande band mellan vår
levda erfarenhet och den kunskapens struktur som friläggs
och införlivas genom det teoretiska arbetet, varvid vår förståelse
både av oss själva och av andra ändrar skepnad.
Att assimilera till exempel oidipuskomplexets, bortträngningens
eller den projektiva identifikationens mening
är att med en blixt av insikt i den egna erfarenheten komma
i kontakt med de passioner och dramer som teorin söker ge
strukturen för. Kraften i denna insikt påverkar oss så att
våra dispositioner för fortsatt varseblivning och handling
omformas. Genom dessa assimilerade strukturer öppnar sig
världen ännu lite mer och det blir möjligt att tala med nya
utgångspunkter.
Att assimilera det teoretiska språket är en väsentlig del
av psykoanalytikerns livslånga projekt att utveckla sitt professionella
etos och finna sin egen röst. Teoretiskt arbete är
en själslig övning och förberedelse, en form av meditation
nödvändig för att analytikern skall kunna återvända till mötet
med analysanden med nytt vetande och bättre förstånd
att höra, se och bli varse. Och för att resultatet av det arbetet
skall förtjäna tilltro måste han låta engagera sina djupaste
insikter och övertygelser rörande vad det är att vara både
människa, analysand och psykoanalytiker.