Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

14
christian nilsson
uppdrag. Denna levande kreativitet kom under en senare
period att hämmas. Freud pekas ofta ut som sinnebilden för
det gamla och stelbent dogmatiska som man måste frigöra
sig från. Men det man då syftar på är snarare ett visst förhållningssätt
hos Freuds efterföljare. I Freuds egna skrifter
– sedan några år tillgängliga i en samlad utgåva på svenska
– råder ännu en pionjäranda.
Jurgen Reeder närmar sig i sitt bidrag psykoanalysen
som en professionskunskap, knuten till en viss praktik.
Den psykoanalytiska utbildningen framträder ur detta perspektiv
inte bara som en inlärning av teoretisk kunskap och
tekniska färdigheter, utan också som ett slags »karaktärsformering».
Den specifika psykoanalytiska kompetensen
ligger dess professionella »etos», som utgår från det överordnade
uppdraget att med jämnt svävande uppmärksamhet
förhålla sig öppen till analysandens omedvetna. En sådant
etos kräver institutionella former, men också ett eget »teoretiskt
arbete». Denna kvalificerade brottning med teorier
skall inte förstås som en enkel »tillämpning» utan en kamp
som ger en ursprunglig erfarenhet i egen rätt – en erfarenhet,
skriver Reeder, som »förändrar något hos den som ger
sig i kast med den».
Att teoretiskt arbete också innefattar en potentiellt omvandlande
erfarenhet, och att forskning inte bara är en
neutral observation av fakta, utan en praktik med sina egna
problem, är en viktig tanke i Gudrun Olssons bidrag. Vad
som är god forskning beror alltid av forskningsområdets
egen karaktär – metoden måste alltid utformas efter de
frågor man ställer. Har man väl fått syn på forskningens
egen praktiska sida, framträder dess relation till psykotera-