Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

den psykoanalytiska situationen som lekplats
manhang och slutledningar som kort förinnan gjort det
starkaste intryck på honom nu blir likgiltiga för honom,
torde känna ett behov av att få detta intryck belyst av
andra faktorer än de redan anförda, och sådana ligger
faktiskt inte långt borta, de står ännu en gång att finna
i den psykologiska situation som behandlingen har
försatt analysanden i. (…) De omedvetna impulserna
vill inte låta sig återkallas i minnet, så som man önskar
under behandlingen, utan de strävar efter att reproducera
sig i enlighet med det omedvetnas tidlöshet och
hallucinationsförmåga. (…) Läkaren vill nödga honom
att inordna dessa känsloimpulser i behandlingssammanhanget
och i hans levnadshistorias sammanhang,
att underkasta dem ett tänkande betraktande och att
inse deras rätta psykiska värde. Denna kamp mellan
läkare och patient, mellan intellekt och driftliv, mellan
insikt och handlingsvilja utspelar sig nästan enbart i
överföringsfenomenen. 11
Här tillskriver Freud den kliniska situationen en egen kraft
som driver fram infantila begär, och konstaterar samtidigt
att den kliniska situationen ska betraktas som en verklighet
styrd av rationella begrundanden.
Kampen mellan Freud och hans patienter tycks inte bara
vara ett uttryck för patientens motstånd, utan även ett uttryck
för Freuds eget motstånd mot de irrationella krafter
som sätts i spel hos hans patienter och förmodligen också
inom honom själv. Här tycks det vara Freud själv som projicerar
en inre kamp. Han fortsätter: »Det kan inte förnekas
att betvingandet av överföringsfenomenen bereder
6