Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

Psykoterapi och forskning
Jag undrar om vi kanske kan lägga en annan innebörd
i evidensbegreppet så att det bättre passar den psykoanalytiska
psykoterapin. Psykoterapi representerar ett vetande
präglat av en personlig handling. Beslutet om att handla kan
uppdelas i fyra komponenter: 1. Terapeuten går in i situationen
med ett bakgrundsvetande, färgat av kultur och erfarenhet,
vad man lärt i utbildning och handledning, vad man
läst. 2. I själva situationen skall beslut om handling tas, vad
som skall sägas eller inte sägas. Man föreställer sig vilka
konsekvenser handlingen kan få. Beslutet är spontant och
beslutsprocessen försiggår oftast utanför medveten uppmärksamhet.
3. Sedan skall beslutet förverkligas. 4. Och terapeutens
handling leder till en reaktion hos patienten. Det
är denna reaktion som vägleder terapeuten. Genom reflektion-i-handling
10 kan terapeuten tänka över sin handling
medan den pågår och modifiera den under själva förloppet.
Psykoterapi innebär att lära av patientens reaktioner och
dessa reaktioner utgör evidens. Man ändrar kurs i ljuset av
denna evidens. Man kan bara få evidens för om en handling
var god efter att man iakttagit patientens svar. Och svaren
består inte bara av de manifest formulerade orden, utan all
den latenta kommunikation som tills vidare endast kan uttryckas
på detta sätt. Erfarenheten skall inte betraktas som
en gång för alla beprövad utan den prövas och omprövas
hela tiden, och bakgrundsvetandet förändras därmed.
metoder definierar subjektet
Jag har framhållit att både psykoterapi- och forskningspraxis
bygger på värderingar, vanor och sedvänjor, belöningssystem
och bestraffningssystem, kultur och tradition, mänsk-
105