Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

4
lotta landerholm
relationer, och att psykoterapeutens förmåga att skapa
en relation, en arbetsallians, därför kan vara särskilt
svår och samtidigt särskilt viktig;
– att de problem den hjälpsökande har ofta utgör fastlåsta
uppfattningar av sig själv och av andra, vilket ställer
särskilda krav på psykoterapeutens förmåga att kunna
vara kreativ.
En bra psykoterapeut behöver alltså kunna vara professionell
i en situation som ställer alldeles särskilda krav och
utmaningar på dessa förmågor. Själva hjälpsituationen, det
psykoterapeutiska mötet, kan på grund av dess asymmetri
upplevas som ett hotfullt och farligt minfält att röra sig
inom för många hjälpsökare som lider psykisk nöd. Starka
och svåra känslor utgör en del av och en grund till de flesta
(alla?) psykiska svårigheter. Psykoterapeuten måste därför
själv kunna stå ut med, känna igen och visa medkänsla i
starka svåra känslor och samtidigt kunna upprätta och
upprätthålla en relation och verka för en dialog. Detta kan
innebära att verka för en relation och för en dialog med en
människa som av olika skäl inte vågar eller ens kan det sedan
tidigare.
en teori om psykisk utveckling
Min egen teoretiska utgångspunkt är i huvudsak relationellt
psykodynamisk. Det innebär att mycket av mitt tänkande
om utveckling i psykoterapi vilar på kunskap om människans
normala utveckling, inte minst under hennes tidiga
år då psykiska, fysiska och sociala funktioner har sin mest
formativa period. Det är därför naturligt för mig att hämta