Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

56
lotta landerholm
personlig klangbotten, som alltså hör till psykoterapeutens
egen historia eller nuvarande livssituation, från dem som
väcks av just patienten. Psykoterapeuten behöver dessutom
kunna bibehålla sin ödmjukhet inför att som människa aldrig
säkert kunna veta vad en annan människa känner eller
tänker.
En tillräckligt bra psykoterapeut behöver ha förmåga till
professionalitet, det vill säga kunna förstå och förhålla sig
till vad såväl symmetrin som asymmetrin i det professionella
mötet väcker hos patienten respektive hos psykoterapeuten
själv i just detta möte.
Psykoterapeuten behöver därvid ha en särskild relationell
förmåga, det vill säga kunna skapa en trygg och pålitlig
form för psykoterapin som överensstämmer såväl med
terapeutens personliga och praktiska möjligheter som med
den unika patienten. Vidare ha en särskild förmåga att vara
närvarande genom starka känslor. Att kunna hantera alla
de avbrott i relationen som med nödvändighet kommer att
ingå, eftersom patienten söker för sina problem i förhållande
till sig själv och andra. Terapeuten måste till exempel
kunna verka för återknytning av relationen alla de gånger
avbrott sker. Alla missförstånd som inträffar, alla de gånger
terapeuten inte fullt ut förstått eller gjort fel. Alla de svåra
känslor och begränsningar som själva hjälpsituationen kan
väcka hos patienten, liksom hos terapeuten. För att kunna
detta behöver terapeuten både träna sin känslighet för andras
varande och sitt mod att vara sig själv. Träna sig att
våga såväl vara i som tala om det som händer i det verkliga
mötet just nu mellan patient och psykoterapeut. Psykoterapeuten
måste i detta också ha respekt för begränsningar i sitt