Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

106
gudrun olsson
liga handlingar och val, beslut och omdöme, subjektivitet.
Forskningsmetoder är varken neutrala eller oskyldiga. De
lever inte sitt eget liv, fria från forskarens hand. Metoder
är avgörande för hur subjektet överhuvudtaget uppfattas.
Metoder definierar subjektet. Låt mig ge ett exempel: En
fråga i ett så kallat livsfrågeformulär lyder: »När du talar
med människor, har du då en känsla av att de inte förstår
dig?» Sedan skall man svara på en 7-gradig skala, där 1=Har
aldrig den känslan och 7=Har alltid den känslan. Vad är
det för människosyn som här framskymtar? Vad betyder »att
förstå»? Vad är det man svarar på? Och vad frågar man om?
»När du talar med människor» – här uppmanas subjektet
att betrakta alla människor på ett och samma sätt! Antag
att jag skulle vilja svara ungefär så här: Min mor förstår
mig ibland och i vissa avseenden, t.ex då jag känner mig
ledsen bakar hon kanelbullar, som jag trycker i mig, sådär
10 åt gången, men om det handlar om något som stressar
henne, då jag t.ex. berättar om min senaste resa, vänder hon
bort blicken och går. Min chef förstår mig. Han lyssnar. Det
märker jag om han kommer in i rummet någon av de många
kväller jag jobbar över. Men när jag begär löneförhöjning av
honom tycks han inte fatta någonting!» Om jag placerar mig
på skalsteg 4, så nära mitten som möjligt, för att inte framstå
som alltför extrem, vad har jag då svarat på! Jag väljer ett
medelvärde för min levda erfarenhet. Som Johan Asplund
(1987, sid. 45) uttrycker det: »I genuin kommunikation råder
alltid genuin osäkerhet. Jag vet inte vad jag har sagt innan
du har svarat och du vet inte vad du har sagt innan jag har
svarat. Du visar mig vad jag har sagt och jag visar dig vad
du har sagt». Detta är dialogens kännemärke, inget är på