Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

62
Rolf Künstlicher
cinska undersökningssituationen för given. Under 1885 hade
Freud rest till Paris för att studera hos Jean-Martin Charcot,
en neurolog som närmast kan liknas vid en celebritet och
som bland annat ägnade stort intresse åt »nervsjukdomen»
hysteri. I Paris fick Freud bevittna Charcots omtalade patientdemonstrationer
på sjukhuset Salpêtriére.
Vad var det Freud fick se? Enligt bland annat Ellenberger
var de kvinnor som skulle visas upp offentligt redan i förväg
väl informerade om vad som förväntades av dem. 2 För att
uppfylla den berömde doktorns syften repeterade nämligen
Charcots underlydande, bakom hans rygg, föreställningen i
förväg tillsammans med den tilltänkta patienten. Allt för att
uppträdandet skulle bli till hans belåtenhet.
Patientdemonstrationerna omvandlades inte sällan till
en veritabel teater: genom att bekräfta Charcots förväntningar
kunde den hysteriska kvinnan få hans uppskattning.
Här uppstod således ett spel med ömsesidiga och outtalade
förväntningar och en tvetydig relation mellan en manlig
auktoritär läkare och en oftast yngre kvinna. Hon var ett
demonstrationsobjekt, som tvangs identifiera sig som sjuk
och acceptera en förnedrande roll, men också en aktör som
hade publiken i sin hand. 3
När Freud etablerar en klinisk scen för den framväxande
psykoanalytiska metoden, så är situationen till en början
analog till den som han såg vid Salpêtriére – fast denna gång
i ett slutet rum. Även här kan vi ana hur respektive part
lyssnar efter det outsagda, registrerar varandras ansikten,
röster och kroppsspråk.
Freud noterade tidigt att patienterna gång på gång erinrade
sig upplevelser av sexuella närmanden från en närstå-