Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

den psykoanalytiska situationen som lekplats
Det tvetydiga och motsägelsefulla väcker ångest, men det
är också dessa revor i verklighetsuppfattningen som kan
släppa in det outsagda och okända. Sett ur det här perspektivet
är analytikerns huvudsakliga uppgift att skydda situationens
mångtydighet och i den uppgiften ingår att både
vara en auktoritet och någon som lyssnar in och är öppen för
att underordna sig den roll som patientens psykiska realitet
tillskriver honom. Analytikern måste både upprätthålla
skillnaden mellan parterna och vara beredd att gå med i
de processer som uppstår, det vill säga vara öppen för det
som tillskrivs honom. Då har analytikern accepterat lekens
villkor och visat dessa för analysanden.
De inre motsägelser Freud brottades med kom att utgöra
en del av det rum som arvtagarna införlivat. Ur det här perspektivet
är asymmetrins fundamentala uppgift att upprätthålla
en skillnad mellan de bägge parterna, en asymmetri
som ska driva analysen vidare. Men det är också denna
asymmetri som kan få den psykoanalytiska »leksituationen»
att kollapsa.
En förutsättning är alltså att analytikern med hjälp av
den ram som etablerats kan upprätthålla skillnaden i form
av en inneboende spänning mellan faktisk och illusorisk
asymmetri. Med »ram» menar jag de strukturer analytiker
och analysand upprättar för att skapa en situation som ska
kunna bära de spänningar som uppstår. Här ingår explicita
och implicita förhandlingar kring vilka villkor som måste
vara uppfyllda och mer eller mindre omedvetna förväntningar
och perspektiv på vad det är som ska ske.
Att upprätthålla skillnaden mellan parterna blir en kraft
mot den sammansmältning som bägge åtrår – för utan
3