Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

Psykoterapi och forskning
vanor som vi »bebor» världen (»we in­habit the world»). Men
samtidigt kan vi medvetet erfara världen endast då något
problematiskt inträffar som gör att vi inte längre kan utföra
den vanemässiga handlingen. Då allt är som vanligt finns
det inte någon anledning att ta ett steg tillbaka och iaktta
världen. Något blir synligt endast i frånvaron av detta något.
Förväntningarna framträder först då hoppet grusats.
Därför är det en god idé att studera avhopp i terapi, snarare
än att studera de sessioner då allt »går som på räls». Begreppen
»undersökande» (inquiry) och »situation» är centrala i
Deweys praxisförståelse. En situation visar sig som är konfliktfylld,
obegriplig, osäker. Situationen bjuder motstånd.
Det verkliga är det som bjuder oss motstånd och utmanar
oss. Situationen kräver nu att de människor som befinner
sig i den påbörjar ett undersökande. Något i situationen blir
föremål för undersökande eller objekt för undersökande.
Undersökandet är den praxis i vilken vi ändrar situationen
från att vara osäker och obegriplig till att vara säker och
begriplig. Det handlar inte så mycket om att tillgripa redan
utvecklade redskap (t.ex. att sortera människor i diagnostiska
grupper) som att försöka fånga, formulera och omformulera
situationens problematik. Genom undersökandet
kan en balans återskapas, men bara tills vidare, eftersom
det vi försöker stabilisera till sitt väsen är föränderligt och
instabilt.
Vi kan se en parallell till den narrativa kunskapsformen.
En av berättelsens grundläggande funktioner är att återskapa
balansen då kontinuiteten i levandet är bruten. Genom
att berätta kan vi överbrygga klyftan mellan det vanliga,
normala, förväntade och det ovanliga, extraordinära och
115