Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

den psykoanalytiska situationen som lekplats
tappa bort att analytikerns uppdrag är att försöka tydliggöra
patientens föreställningar, fantasier och begär.
Man kan hos Freud se en teoretisk spänning mellan dessa
två perspektiv, men också en viss utveckling i hans kliniska
praktik. Först senare generationers analytiker skulle
komma att artikulera det som Freud intuitivt arbetade efter:
att den analytiska positionen innebär både att vara en auktoritet
och att vara någon som måste lyssna in och vara öppen
för att underordna sig den roll som patientens psykiska
realitet tillskriver honom.
Det är bara genom att stå ut med de glipor och den ångest
som det tvetydiga väcker som det outsagda, oemotsägliga
och okända kan få utrymme. Här ser jag själva kvintessensen
av analytikerns kompetens. Analytikerns huvudsakliga
uppgift är skydda situationens mångtydighet. Här ryms
motsättningar som måste bevaras, då dessa utgör en del av
psykoanalysens grundförutsättningar. Freud arbetade med
dem och hade uppenbarligen ambitionen att låta dem bäras
av varandra.
Att vara i spänningen mellan de oförenliga krav som
ställs kan beskrivas som att befinna sig i en leksituation:
det är lekandet som bidrar till att paradoxerna får vara och
att lusten att fortsätta upprätthålls.
Som en bakgrund till förståelsen av de utmaningar den
psykoanalytiska situationen ställer psykoanalytikern inför,
vill jag först säga något om hur den utvecklades historiskt.
historisk bakgrund
När Freud ursprungligen organiserade sin kliniska situation,
var det utifrån pragmatiska skäl och han tog den medi-
61