Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

att förändra sig själv: tabletter eller psykoterapi
De flesta av de patienter som medverkade i min intervjustudie
hade inte bara erfarenhet av antidepressiv medicin,
utan också av psykoterapi, ibland i flera olika former, ibland
innan, ibland samtidigt som, behandlingen. Ingen av dem
som jag talat med var skeptisk till terapi som sådan, snarare
framhölls det som ett stort problem att det är så svårt att
få tillgång till kvalificerad terapi. Det var en synpunkt som
också delades av de allmänläkare som medverkade i studien,
men läkarna framhöll också att det är kognitiv terapi
som behövs, eftersom den enligt utvärderingar ofta har lika
god effekt som medicin och dessutom inte tar lika lång tid i
anspråk som det dynamiska alternativet. 9
Men om kognitiv terapi har samma effekt som medicin,
varför är den då egentligen att föredra framför medicinering?
Om vi helt överger självutforskningsidealet, varför då
inte överge terapin som behandlingsform överhuvudtaget?
Vi skall inte glömma bort att också den kognitiva terapin,
trots sin skepsis mot att förirra sig i det omedvetna djupet,
arbetar med självkännedom och självförändring genom
egen (egentligen delad eftersom terapeuten ju är med) kraft.
Det finns en stark skepsis hos såväl läkare som patienter
mot medicin som självförändringsinstrument som beskrivs
i termer av medicinens artificiella (konstgjorda) effekt i
kontrast till förändringar som åstadkoms på psykisk väg:
Intervjuaren: Så du har efter en längre paus tagit upp
det igen då, så att säga, med terapin och medicineringen?
Anders: Ja, för att jag räknar med, jag tyckte att det hade
åtminstone för mig en gynnsam effekt när vi kombi-
141