Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

Kunskap, vetande, förstånd
med den värld i vilken analysanden utvecklar sitt varande.
Också det motsatta äger rum och på denna nivå, där »en
människas [omedvetna] kan reagera på en annans [omedvetna]
utan passage genom det medvetna», är det kanske
mest egentligt att säga att den intersubjektiva beröringen
äger rum genom det faktum att analytiker och analysand
lär känna varandra. Att känna den Andre kommer här som
frukten av den analytiska kommunikationens delade liv där
jag blivit bekant med men också blivit del av den Andres
värld och där det vardagliga språket ger formen för hur
denna förståelse uttrycks i förmågan att förmedla något av
betydelse. Vad som då blir sagt kan skänka en illusion om
genomskinlighet och obegränsad tydbarhet, men det som
utspelar sig på kommunikationsmatrisens omedvetna nivå
äger till stor del rum utanför någondera partens kunskap
och möjlighet till kontroll. Här är det mer en fråga om att
vara än att veta.
Analytiker och analysand samspelar till att forma ett delat
erfarenhetsfält som bildar ett meningsbärande underlag
för analytikerns och analysandens gemensamt utarbetade
begripliggörande av de skeenden som utspelas mellan dem.
Detta – som vi gott kan kalla en överföringsmatris – är den
analytiska intersubjektivitetens kärna, spelplatsen för ett
delat liv vars psykiska realitet i egentlig mening aldrig kan
observeras, utan endast tolkas. Här är parternas respektive
positioner genomsläppliga för varann och låter sig därför
inte alltid särskiljas. För mig utgör denna genomsläpplighet
den mest rimliga förklaringsgrunden till Freuds iakttagelse
rörande möjligheten av en omedveten påverkan mellan två
subjekt.
3