Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

Kunskap, vetande, förstånd
varför vi gör som vi gör. Men vår förståelse räcker till för
att vi skall kunna leva och överleva – i våra familjer, i det
sociala livet, i umgänget med vänner.
Ur den psykoanalytiska teorins synvinkel befinner sig
kommunikationsmatrisen på det omedvetnas nivå och
förutom att den fungerar som basen för ett kompetent
»know-how» i samvaron med den Andre bildar den också
fundamentet för våra utsagor. Utan att vi nödvändigtvis gör
den till föremål för vår reflektion är den delade världen en
gemensamt omfattad förståelsegrund som bildar den strukturella
förutsättningen för att det jag har att säga till min
medmänniska kan tas emot som något begripligt – även när
jag talar med en främling. Detta därför att våra ord hänför
sig till och pekar mot samma delade värld, även om den reflektion
som skall till givetvis bara kan äga rum utifrån vars
och ens individuella perspektiv.
Med kommunikationsmatris menar jag då något som hör
till den delade värld som subjekten alltid befinner sig nedsänkta
i. En sådan värld har förmodligen fler dimensioner
än vad vår föreställningsförmåga låter oss tänka. Men, för
att göra det hela pedagogiskt hanterbart kan vi säga att den
delade världen är tvådimensionell och att den i princip är
oändligt utsträckt i horisontalplanets alla riktningar. För
varje enskilt subjekt finns ett omgivande område som utgör
den del av den gemensamma världen som är hans, där han
känner sig hemma och på ett förstående vis vet att leva. En
sådan omkrets kan vi med Hans-Georg Gadamer kalla för
subjektets horisont. 9
1