Psykoterapeutens och psykoanalytikerns praktiska kunskap

den psykoanalytiska situationen som lekplats
ses som universella fenomen, men där den psykoanalytiska
situationen är en särskild form av lekplats.
I barns lek, på teaterscenen eller i det psykoanalytiska
rummet är det fråga om att iscensätta ett manuskript, en
berättelse eller en text som ska gestaltas för att utforska de
existentiella frågor som för tillfället berör oss. På alla dessa
platser inryms en implicit överenskommelse om att detta
utrymme ska vara skyddat för intrång ifrån en vardagsverklighet.
Det är nämligen först när vi kan bortse ifrån vardagsverkligheten
som vi kan etablera ett utrymme för att
gestalta en berättelse om den egna inre världen och närma
oss något som kan inrymma något smärtsamt som förblivit
obegripligt, ännu ej formulerat. Det blir ett rum som kan inrymma
andra former av handlingar än de gängse, vilka kan
ge överraskande konsekvenser och öppna för nya perspektiv
på vad det är att vara människa.
Hur kan vi beskriva de krav en psykoanalytiker måste
uppfylla för att kunna vara i och skydda ett sådant rum? Ett
första villkor för en blivande psykoanalytiker är att hon eller
han själv har varit patient och på sin hud upplevt hur
inre omedvetna krafter styr ens liv. Detta i sig är en utsatt
position.
Jag ska i det följande reflektera över psykoanalytikerns
kompetens med utgångspunkt i den specifika kliniska situation
som Freud formade.
den psykoanalytiska situationen
Det kan tyckas vara en paradox: Den psykoanalytiska situationen
är skapad för att inbjuda patienten till att ge sig hän
på fantasiplanet – men samtidigt ger den analytiska ramen
5