Avhandlingens - Umeå universitet

Kapitel V – Diskussion
I detta kapitel sammanfattas centrala delar av resultaten och därefter diskuteras
vilka möjligheter detta kan innebära för den pedagogiska verksamhetens
teori och praktik. Dessutom förs en diskussion kring det teoretiska perspektivet
och den använda metodens möjligheter och utmaningar.
Syftet med avhandlingen är att utifrån ett variationsteoretiskt perspektiv
studera hur lärare under en kompetensutvecklingsperiod samtalar om innehållets
behandling samt hanterar innehållet i undervisningen. Samtalen fördes
mellan lärarna och forskare. Det är inte lärande i allmänhet som studeras
utan det intentionella lärandet i skolan och forskarnas uppgift var att i samtal
om innehållet i undervisningen introducera variationsteorin samt rikta
planeringssamtalen och analysen av lektionerna mot detta perspektiv. Skilda
sätt att lyfta fram lärandeobjektet och dess betydelse för elevernas lärande
blev genom detta också av intresse i studien, men främst var det lärarnas
lärande som fokuserades. Materialet samlades in inom ett praxisnära forskningsprojekt
som var designat utifrån såväl elevers lärande som lärares och
forskares lärande.
De centrala begreppen i variationsteorin är urskiljning, simultanitet och
variation, vilka ska förstås i förhållande till behandlingen av ett lärandeobjekt.
Ett lärandeobjekt består av såväl ett direkt som ett indirekt objekt och lärarens
uppgift är att rikta sig mot båda dessa objekt i sin undervisning, medan det
för eleverna är det direkta objektet som är av intresse. Att skapa ett gemensamt
rum för lärandet innebär att läraren beaktar lärandeobjektets kritiska aspekter
i förhållande till den aktuella elevgruppen. I det följande avsnittet diskuteras
resultaten utifrån ovanstående begrepp.
En väsentlig skillnad mellan de fenomenografiska studier som finns redovisade
i litteraturöversikten och denna studie är det aktiva försök som här
gjordes att förändra riktningen på lärarnas samtal. De tidigare studierna utgick
från intervjuer med lärarna, vilket innebar att endast ett konstaterande kunde
göras av hur de riktade sig i samtalen. Utifrån olika syften, men med lärares
samtal om sin undervisning i fokus konstaterar Andersson och Lawenius (1983),
Annerstedt (1991) och Alexandersson (1994b) att det inte är självklart att
lärare riktar sig mot lärandets innehåll och dess objekt. Annerstedt identifierar
en grupp lärare som visade en teoretisk medvetenhet i sina försök att utveckla
elevernas kunskaper och färdigheter. Dessa satte lärandet i centrum, vilket
innebar att de betonade lärarens roll när det gällde att lära eleverna att också
reflektera kring lärandets innehåll. Denna kategori representerade endast
20 % av den undersökta gruppen. Även Alexandersson konstaterar att de av
honom intervjuade lärarna i mindre grad riktade medvetandeakten mot ett
specifikt innehåll och mera mot den pågående verksamheten eller mot frågor
av allmän karaktär.
143