Avhandlingens - Umeå universitet

införstådda kunskapen, har blivit en del av kroppen ”och inte bara den del av
kroppen som är knuten till intellektuell verksamhet” (s. 23). Enligt Korthagen
(2007) har studier visat att problemet går att söka i att lärarna under många
år själva varit elever och att de i sin undervisning går tillbaka till hur de själva
blivit undervisade istället för att ta till sig nya teorier.
32
… teachers’ conceptions of how subject matter should be taught
are strongly influenced by how they themselves learned the subject
content. (Korthagen, 2007, p. 304)
Nuthall (2005) menar att även om lärarna förändrar sin verksamhet så har
dessa förändringar sällan någon långsiktig inverkan.
Research has shown that after initial changes, teachers will
”gravitate” back toward their former practices or that teachers
will attempt to graft changes onto their current practices without
changing the standard norms and routines. (p. 925)
Ekholm (2006) menar att lärare, när de fortsätter utbilda sig inom yrket,
har mycket kunskap med sig.
För att kunna lära på ett framgångsrikt sätt krävs det därför
ibland att de tidigare tankemässiga och känslomässiga strukturerna
lösgörs eller utmanas för att nya strukturer ska kunna prövas
och eventuellt få fäste och bilda nya minnen. (s. 3)
Ekholm framhåller också att när lärare ska lära sig något så gäller samma
förhållande som för elever. Detta innebär bland annat att lärandet måste ordnas
så att ”lärares lust att arbeta och lära maximalt tas till vara” (s. 3). Den viktigaste
faktorn, enligt Ekholm, är att lärarna känner att ”verksamheten som leder
till lärande är meningsfull” (s. 3). Det sociala och kulturella förtryck som Blossing
(2003) menar att lärare utsätts för då planering, genomförande och utveckling
av den pedagogiska verksamheten förutsätts ske på egen hand, måste förändras.
Han pekar på att skolförbättringsforskningen har kommit fram till att ”en
skola för alla elever förutsätter en skola för alla lärare” (s. 125). Om lärare ska
ha möjlighet att bidra till en skola för alla elever måste de genom en självkritisk
hållning och tillsammans med andra kolleger få möjlighet att använda sin
pedagogiska praktik i kompetensutvecklingen.
Som en följd av forskningens olika antaganden anser Scherp (2003) att lärarens
roll skiljer sig åt mellan en förståelseinriktad och en görandeinriktad skola. I
den förståelseinriktade skolan är det läraren som är huvudaktör medan denne