Avhandlingens - Umeå universitet

Samtliga 30 elevers unika uppfattning om fenomenet måste däremot, utifrån
den individuella konstruktivismen, hanteras enskilt av läraren (Piaget, 1975).
Även i Säljös (2005) tolkning av det sociokulturella perspektivet framstår
skolans och lärarens roll som central i det systematiskt organiserade lärandet
där undervisning sker för att kunskap och färdigheter ska föras vidare. Han
gör en distinktion mellan spontana och institutionella begrepp och menar att
för att förstå de senare krävs vägledning och stöd. Säljö menar liksom Marton
och Tsui (2004) att om undervisningen ska uppfattas som betydelsefull för
eleverna är det viktigt att den utgår från ett innehåll, som är relevant i förhållande
till elevernas tidigare erfarenheter. Detta kan av läraren upplevas
som svårt då man ofta glömt hur det var att inte själv bemästra förmågan. Det
har blivit självklart för den vuxne att till exempel kunna klockan eller hur ett
visst ord stavas. Detta kan leda till att man tar för givet att erfarenheterna är
gemensamma (Holmqvist, 2006).
Synen på förhållandet mellan individen och världen
Variationsteorins ontologiska antagande gör gällande att det bara finns en
värld och det är en värld som vi erfar, en värld som vi lever i och en värld
som är vår. Genom detta icke-dualistiska antagande förklaras förhållandet
mellan individ och social kontext som odelbart. Lärande ses som en förändring
i relationen mellan världen och människan och genom detta kan inte världen
och människan beskrivas separerade från varandra (Marton & Booth, 1997).
”The non-dualistic picture … brings the learner and the phenomenon being
learned into one and the same world of experience” (Marton & Booth, 1997,
s. 178). Världen är inte konstruerad av den lärande och den lärande är inte
heller påtvingad världen utan den är konstituerad som en intern relation dem
emellan. I en lärsituation är det avgörande att läraren ”intar den lärandes
perspektiv” (Marton & Booth, 2000, s. 229) och genom antagandet att såväl
den lärande som läraren har en intern relation till samma objekt kan läraren
och den lärande mötas i ett gemensamt lärandeobjekt. Detta sätt att förstå
förhållandet mellan människan och världen kan jämföras med den individuella
konstruktivismen som talar om en värld som omger individen och om möjligheten
att ta in sinnesintryck från denna värld och konstruera kunskap. Genom
att människan och världen betraktas som från varandra stående separata enheter
uppfattas detta perspektiv som dualistiskt. Det sociokulturella perspektivet
tolkas av Säljö (2005) som icke-dualistiskt medan Marton (2000) tolkar det
som dualistiskt. Vygotskij (1999) intresserar sig för det inre och försöker förklara
det inre med det yttre. Han menar att det yttre och det inre är förbundna
genom internalisering. Lärandet förklaras då som i första hand en relation mellan
individen och andra individer. Kunskapen internaliseras sedan inom individen.
Säljö (2000) menar att termen internalisering kan diskuteras då den pekar på
26