Avhandlingens - Umeå universitet

Hur den praxisnära forskningen framöver kommer att organiseras och
värderas och vilka resurser den kommer att tilldelas återspeglar inte bara
synen på läraryrket utan också på den pedagogiska yrkesverksamheten. Det
finns en uttalad och framskriven viljeinriktning inom utbildningspolitiken
som argumenterar för att praxisnära forskning kan bidra till läraryrkets
utveckling och i ett pressmeddelande framhåller utbildningsdepartementet
att en satsning för att forskarutbilda lärare ska göras under de kommande
åren (Utbildningsdepartementet, 2007). Man motiverar satsningen med
att lärare med egen forskningserfarenhet höjer kvaliteten i skolans undervisning.
Detta pekar mot en inställning om skolan som en viktig institution.
Även Skolverket poängterar vikten av att forskning förs ut i skolan och att
lärare får möjlighet att delta i forskning kring frågor relaterade till den egna
verksamheten.
I den nya lärarexamen som infördes utifrån regeringes proposition (1999/
2000:135) fastslogs en omfattning om minst 120 poäng, vilken skulle ge
lärarna grundläggande behörighet till tillträde till forskarutbildning enligt
9 kap. 4§ i högskoleförordningen (1993:100). Detta skulle också kunna
innebära att gapet mellan forskning och praktik minskade då lärarstudenterna
redan i sin utbildning skulle vara tvungna att tillägna sig och hantera sådana
frågor. I den nuvarande regeringens proposition (2006/07:107) fråntas vissa
lärargrupper möjligheten att direkt efter lärarexamen vara behöriga att söka
till en forskarutbildning. Det påpekas att det inte rör sig om någon reform
av lärarutbildningen och det ska inte heller leda till några större förändringar
av utbildningens innehåll. Detta ställningstagande antyder att man inte
uppfattar den lärarexamen som förskollärare, fritidspedagoger och lärare i
grundskolans tidigare år idag avlägger vara tillräckligt vetenskapligt underbyggd
för att kunna utgöra en grund för forskarutbildning. En risk är att
detta ökar klyftan mellan de i dessa praktiker verksamma lärarna och de forskare
och lärare som representerar forskningen på högskolor och universitet, vilket
i slutändan påverkar lärarstudenternas utbildning. Det kan också ses som ett
uttryck för att hålla tillbaka lärarnas inflytande över skolans utveckling och
förstärka tanken om lärararbetet som ett praktiskt arbete och då särskilt för
de yngre åldrarna i förskola och skola (Alexandersson, 2006).
Den nuvarande regeringens intentioner pekar också mot en från centralt
håll ökad styrning när det gäller lärares kompetensutveckling. Man konstaterar
att denna är satt på undantag och i statens utredning kring mål och
uppföljningssystem (SOU 2007:28) förklaras lärare inte vara fullt kompetenta
att själv kunna avgöra vilka behov de har av kompetensutveckling. Det
konstateras att omvärlden har en bristande tilltro till lärare idag och att den
pågående utvecklingen i samhället ställer annorlunda krav än förut. Utredaren
menar att det i 1995 års budget (1994/1995:100 bil. 9) fanns en förhoppning
154