Avhandlingens - Umeå universitet

Inte heller det fördröjda eftertestet där eleverna skrev berättelser till en bild
visade att eleverna kopplat lektionsinnehållet till sitt eget skrivande. Fortfarande
var förhållandet mellan antalet adjektiv och antalet verb lika, vilket indikerar att
eleverna fortsatte att skriva händelseförlopp utan att infoga dem i en för läsaren
synlig fysisk miljö, beskriva eller tillfoga personerna i berättelserna känslor.
Sammanfattning och analys av Learning study ett
De inledande samtalen var till stora delar fyllda med information kring metod
för datainsamling samt val av lärandeobjekt. En miniföreläsning kring variationsteorin
genomfördes av F2 där begreppen variation, simultanitet (samtidighet)
och urskiljning introducerades. Någon fördjupning kring dessa gjordes inte,
då det i projektplanen var bestämt att den första studien skulle genomföras
innan en fördjupad utbildning skulle ges. Anledningen var att lärarnas medvetenhet
om de teoretiska begreppen antogs utvecklas under arbetets gång.
Tid till reflektion eller efterbearbetning fanns ej heller då lektionsplaneringen
följde direkt på introduktionen. Praktiska diskussioner avseende datum och
tid för inspelningar och samtal tog ganska stort utrymme av den begränsade
tiden. När det gällde begreppet lärandeobjekt informerade forskare F2 lärarna
om att de var de som, utifrån sina elevers tidigare erfarenheter, skulle styra valet.
Genom denna diskussion kom lektionsinnehållet direkt i fokus. Det visade sig
emellertid vara svårt för lärarna att inom svenskämnet välja ett avgränsat lärandeobjekt,
som skulle vara möjligt att behandla under en enstaka lektion. Linnéa
reagerade kritiskt mot tvånget att begränsa undervisningen till endast en lektion.
Hon såg problem med detta och menade att det inte gick att jämföra med en
lektion i matematik. Hon menade dessutom att det mesta inom ämnet, som
är möjligt att så avgränsat undervisa kring, redan är bekant för elever i skolår
tre och fyra, vilket i och för sig inte är problematiskt.
Linda var den som gav förslag på att lärandeobjektet skulle vara att utveckla
elevernas förmåga när det gällde fri skrivning. Hon hade däremot inte uppfattat
att det skulle behandlas under en enstaka lektion. Lotta och Lisa lämnade i
diskussionerna över mycket av ansvaret till Linda och Linnéa som också var
de som hade längst erfarenhet av att arbeta som lärare. Att analysera hur Lotta
och Lisa riktade sig i sina samtal är svårt då deras deltagande, trots försök
att involvera samtliga lärare, inskränkte sig till enstaka svar på tilltal från oss
forskare eller från Linda och Linnéa.
Även om lektionsinnehållet direkt fokuserades visade det sig att lärarna hade
svårt för att rikta sig mot ett avgränsat lärandeobjekt. I de inledande samtalen
kan det uppfattas som om man riktade sig mot samma innehåll, men i diskussionerna
efter delstudiens genomförande framkom att så inte var fallet. Att öka
tempot i berättelserna och att använda flera detaljer då miljön skulle beskrivas
framstod som önskvärt att utveckla hos eleverna, liksom en ökad variation vid
inledningen av de olika meningarna. Marton et al. (2004) menar att möjligheten
90