Avhandlingens - Umeå universitet

En brytning från den formaliserade undervisningen, där färdigheter övades
separat, till en mer funktionaliserad undervisning, där man istället använder
färdigheterna, skedde så sent som på 1970-talet. Grundtanken i den formaliserade
undervisningen var att man delade upp färdigheterna i mindre delar
som till exempel ordklasser, stavning och interpunktion och övade dem separat
(Svedner, 1999). Syftet var att eleven först skulle bli medveten om färdighetens
form och sedan skulle denna genom träning automatiseras. Därefter ansågs
färdigheten vara klar att användas i en tillämpad språksituation (Malmgren,
1996). Ett argument för en formaliserad undervisning vid skrivinlärning är
att skriftspråket skiljer sig från talspråket. En normativ konsekvens av detta
skulle kunna vara att de former som används i talspråket inte på samma sätt
kan accepteras i skriftspråket. Enligt detta måste skrivinlärning ”ske som ett
brott med talspråkets normer” (s. 57) och dess naturliga kommunikationssituationer
(Malmgren, 1996). Bjar (2006) instämmer i detta och påtalar vikten
av ett skriftspråk som en läsare har möjlighet att förstå. Hon anser att såväl
stavningsregler som interpunktion ingår i den gemensamma språknorm som
avgör hur man får och kan skriva på svenska.
Nelson och Feinstein (2007) har studerat hur användandet av Internet har
påverkat individers sätt att kommunicera. De ställer sig kritiska till den skrivprocess
som infördes på 1970-talet och som fokuserade på vad eleverna ville
säga. Genom att man samtidigt slopade undervisning om grammatiska regler
försämrades elevernas förmåga att skriva på ett för läsaren tydligt sätt. Förespråkarna
för ett processkrivande menade, enligt Nelson och Feinstein, att
eleverna var tvungna att öva för att lära sig skriva och genom detta skulle en
medfödd grammatisk kunskap framkallas. Nelson och Feinstein menar att man
i sammanhanget glömde bort att elever hela tiden övar sitt skrivande genom
användande av e-post och chat-sidor där en ny kommunikationsform skapats.
Utan nödvändig bakgrundskunskap förväntas eleverna kunna växla mellan
ett socialt skrivande och ett mera akademiskt skrivande och veta när och hur
olika konventioner ska användas. De konstaterar att i skrivningar som sker
med e-post och på chat-sidor används ett otal förkortningar och en blandning
av skriv- och talspråk. Enligt Nelson och Feinstein är poängen med att använda
en god grammatik, en korrekt stavning och interpunktion att det bidrar till
att skapa en länk mellan läsare och skribent. Utan denna är läsaren ”förlorad”.
De menar att elever behöver få veta hur man skriver och att innehåll, form
och konventioner ska ses som oskiljbara. De kritiserar också de sätt som elever
har blivit fostrade till att ignorera standardkonventioner i språket när det
enligt deras mening hjälper oss att kommunicera på ett tydligare sätt.
37