Avhandlingens - Umeå universitet

pekar istället på individen, som vill vara delaktig i sociala aktiviteter istället
för att som i förvärvandemetaforen samla på sig privata ägodelar. Sfard menar
att man här signalerar lärande som en process för att bli en del av en större
helhet. Följaktligen kan man hänföra deltagande-metaforen till det sociokulturella
perspektivet. För att kunna placera in variationsteorin bland dessa
metaforer används Emanuelssons (2001) konstituerande-metafor. Enligt
Carlgren och Marton (2000) ”kommer en persons kunnande till uttryck som
särskilda sätt att erfara världen” (s. 95), vilket refererar till variationsteorins
icke-dualistiska sätt att förstå relationen mellan världen och människan.
Emanuelsson (2001) ser världen som konstituerad i själva förståelseakten,
vilket innebär att den värld en enskild individ är medveten om är just den
individens unika bild av världen, medan andra har andra erfarenheter av denna.
Carlgren och Marton (2000) hävdar att vad vi erfar är en del av vad som
kan erfaras och vad som kommer att erfaras. I den meningen överskrider
världen den av den enskilda individen erfarna världen, varvid relationen mellan
det förra och det senare är en relation mellan helheten och en av dess delar.
Lärares syn på dessa grundantaganden är svåra att bestämma. Orsaken är att
lärande i sig alltför sällan problematiseras i debatten om skolan. Lärandet ses
som något obestämbart självklart, medan metoder diskuteras mera frekvent
(Carlgren & Marton, 2000).
Lärares professionella utveckling
Svenska lärare har historiskt varit uppdelade i två skilda traditioner. Antingen
tillhörde man läroverkens eller folkskolans lärarkårer. Läroverkens lärarkår
hade ofta en gedigen akademisk utbildning i de ämnen de undervisade i.
Deras uppdrag var att utbilda eliten. Uppgiften för lärarna i folkskolan var att
utbilda massan och deras arbete bestod mera av tillsyn och kontroll och mindre
av kunskapsförmedling. Då dessa båda kårer under 1950-talet till viss del
sammanfördes i en för alla barn i åldern 7-16 år gemensam obligatorisk skola
uppstod problem bland annat i förhållande till prioriteringar när det gällde
fortbildningsfrågor (Alexandersson & Öhlund, 1986).
I det följande avsnittet görs en historisk tillbakablick på lärares kompetensutveckling,
och därefter följer en genomgång av lärares förhållande till forskning
om undervisning. Avslutningsvis redovisas ett antal fenomenografiska och
variationsteoretiska studier inom området.
Kompetensutveckling för lärare i Sverige – ett historiskt perspektiv
Ansvaret för lärares kompetensutveckling har skiftat genom åren, men enligt
Ydén (1994) har fortbildning och kompetensutveckling under andra benämningar
förekommit alltsedan folkskolestadgans införande i Sverige år 1842.
Lärarrollens utformning hade tidigare varit en kyrklig angelägenhet, men
28