jämlikhet i hälsa: perspektiv, begrepp och mått - Statens ...

102 välfärd, jämlikhet och folkhälsa
tio åren – de generella utbildningstiderna har förlängts, och en betydligt
större andel av de unga går vidare till högre studier. Även vuxenutbildningen
har växt och det s.k. Kunskapslyftet har bidragit till att betydligt färre i
dag enbart har grundskolekompetens (13). Utbudet av arbetskraft synes
alltså ha anpassats till arbetsmarknadens krav, något som bör minska lönespridningen
och öka möjligheterna för lågutbildade att få arbete (14).
Den långsiktiga utvecklingen tycks dock ha inneburit ökade minimikrav
för att alls kunna komma in på arbetsmarknaden. Det är därför problematiskt
att så många inte lyckas ta en grundläggande examen – drygt var
tionde elev är inte behörig att påbörja gymnasieskolan och mer än var
fjärde elev har inte fått slutbetyg fyra år efter påbörjade gymnasiestudier
(15).
En genomgripande förändring på arbetsmarknaden är kvinnornas
dramatiskt ökade förvärvsfrekvens under de senaste 30 åren, parat med en
gradvis utbyggnad av den offentliga sektorn. I mitten av 1960-talet låg
svenska kvinnors relativa AK-tal (andel i arbetskraften av befolkningen) på
drygt 50 procent medan männens var nära 90 procent. År 1990 hade kvinnornas
arbetskraftsdeltagande ökat till nästan samma nivå som för männen,
till över 80 procent. Till det som uppmuntrade kvinnornas arbetskraftsdeltagande
hör avskaffandet av sambeskattningen 1971, den
snabba utbyggnaden av barnomsorgen samt en generös föräldraförsäkring.
Den offentliga sektorns tillväxt har också inneburit att många av de
omvårdnadsarbeten som traditionellt utförts av kvinnor förts över från
oavlönat till avlönat arbete (10). Detta har bidragit till att Sverige har en av
världens mest könssegregerade arbetsmarknader. Som vi kan se i figur 2
återfinns männen nästan uteslutande i privat sektor, medan övervägande
delen av personalen i den kommunala sektorn är kvinnor.
En ofta omnämnd effekt av hårdnande konkurrens och alltmer kortsiktiga
ekonomiska förutsättningar är en förändring av kontraktsformerna
från fasta till tidsbegränsade anställningar (12). Det är en internationell
trend att olika typer av flexibla eller tillfälliga arbetsformer ökar (16). Företag
och organisationer använder sig av tidsbegränsat anställda för att nå
numerär flexibilitet och flyttar därmed över osäkerheten och kostnader till
den enskilde och staten, dvs. den offentliga ekonomin (17, 18). Detta kan
vara ett välfärdsproblem bl.a. därför att det sociala skyddet är sämre för
dem som inte tillhör den reguljära arbetskraften (9). Det är dock inte givet