PUH-RAPPORT - BADA - Högskolan i Borås

och Timperley (2007) definierar feedback som en konsekvens av en prestation.
Nicol och Macfarlane-Dick (2006) kopplar feedback till information om studentens
nuvarande status i förhållande till målen. Hattie (1999) skriver att ge feedback
är att ge information om hur och varför studenten förstår och missförstår och i
vilken riktning studenten skall röra sig för att uppnå förbättringar. Syftet med feedback
är att underlätta studenternas reflektion och kritiska analys av sitt lärande för
att göra framsteg (O’Connell 2010).
Det finns ett stort antal studier som visar att feedback är ett kraftfullt verktyg i
undervisningen. I en genomgång av olika studier visar flera forskare att feedback är
en av de faktorer som har störst effekt på lärandet och dess effekt har visat sig vara
starkare än effekten av t.ex. kognitiv förmåga, socioekonomiska faktorer och mindre
klasser (Hattie 1999; Hattie & Timperlay 2007).
Det är inte bara den empiriska forskningen som visar att feedback kan ha en
positiv effekt på lärandet. Studier som undersöker upplevelsen av feedback visar att
studenter upplever att feedback hjälper dem att utvecklas i sina studier (Drew
2001). I en liknande studie visade Deeprose och Armitage (2004) att även enkla
former av feedback ökade studenternas motivation, deltagande och belöning. Men
litteraturen poängterar också att studenter ofta är missnöjda med den feedback de
får. Den är svår att tolka och ofta saknar den förslag för förbättring (Carless 2006).
Andra studier föreslår att studenterna upplever feedback som omotiverande och
att den ofta ges i fel tidpunkt i en kurs (O’Connell 2010). Det finns också bevis för
att studenter som får feedback och lärarna som ger feedback upplever feedbacken
på helt olika sätt. Carless t.ex. kom fram till i sin studie att 38,4% av lärarna som
deltog i undersökningen upplevde att studenterna ofta fick detaljerad feedback
som hjälpte dem att klara nästa uppgift. Bland studenterna som deltog i undersökningen
tyckte endast 10,6% på samma sätt.
För att kunna ge en högkvalitativ feedback är det nödvändigt att utgå från en
modell för lärande. Nicol och Macfarlane-Dick (2006) presenterar en modell för
självreglerat lärandet där feedback är en viktig komponent. Självreglerat lärande
beskrivs av författarna på följande sätt:
”Self-regulated learning is an active constructive process whereby learners set goals for their
learning and monitor, regulate, and control their cognition, motivation, and behaviour,
guided and constrained by their goals and the contextual features of the environment”.
Självreglerat lärande och dess användning i akademiska studier har fått ökad
uppmärksamhet på senare tid och ses som en viktig förutsättning för framgångsrika
akademiska studier men även i en allt mer komplex arbetsmarknad (Cassidy
105