PUH-RAPPORT - BADA - Högskolan i Borås

har det framförts mycket kritik i olika former mot kursen, men vad som har framgått
tydligt är att denna kritik bottnar i att det är svårt att lära sig programmera.
Studenterna har också haft svårt att se kursens relevans i utbildningen. Även denna
kritik bottnar till stor del i att svårigheten att ta till sig kursens innehåll, men var till
viss del befogad då studenterna inte nådde tillräckligt långt i sin utveckling för att
kunna tillämpa kunskapen på ett relevant sätt. Flertal studier visar att det är ett
ämne som är svårt för studenter att lära sig (Eckerdal 2009)
Det pedagogiska problemet är att, för att göra kursen relevant behöver, progressionen
i lärandet ökas så att studenterna når till en nivå att de kan tillämpa sina
kunskaper på för webbredaktörer relevant sätt, utan att det för den sakens skull gör
avkall på de grundläggande kunskaperna.
Det är välkänt att programmering på alla nivåer såväl för nybörjare som för
proffs är en aktivitet som gynnas av diskussion och samspel. Det finns till exempel
en mängd olika metoder för professionell utveckling som bygger på detta och så
kallad ”pair-programming” (Cheney 1977; Müller 2005).
För att öka interaktionen mellan distansstudenterna påbörjades ett arbete 2012
med att på denna kurs ge föreläsningar live via videokonferenssystem. Studenterna
har här möjlighet att avbryta och fråga direkt om det är något de undrar över eller
önskar förklarat närmare. Detta gjordes utifrån tanken att studenterna skulle vara
deltagare och medskapare i lärandet (McLoughlin & Lee 2008). Intressant var
också att en del studenter valde att passivt delta i dessa live föreläsningar och handledningspass.
Vi kan dock anta att även dessa studenter fann det värdefullt att närvara.
Samtidigt fanns inspelningar av dessa föreläsningar tillgängliga via Ping Pong.
På dessa kurser har också grupphandledning via videokonferenssystem ersatt
enskild handledning också för att skapa bättre forum för diskussion och utbyte
mellan inte bara lärare och student, utan också mellan studenter och därmed skapa
förutsättningar för ett kooperativt lärande (Kagan 1989). Denna verksamhet har
utökats och studenterna har numera ständig tillgång till ett mötesrum i videokonferens-systemet
vilket ger dem möjlighet att diskutera och samarbeta kring olika
uppgifter och problemställningar via audio och video samt dela sin dataskärm för
de andra deltagarna för att visa konkreta problem och lösningar.
Samtidigt som dessa åtgärder har införts för att ge bättre möjligheter till lärande
har också progressionen i kursen ökat, vilket innebär att de grundläggande
kunskaperna som tidigare var hela kursens innehåll har koncentrerats och ett större
moment av praktiskt tillämpning har introducerats. Detta för att adressera den
tidigare kritiken avseende kursens relevans.
92 puh-rapport 2013