PUH-RAPPORT - BADA - Högskolan i Borås

Diskussionsfrågor, uppföljning
Diskussionsfrågorna som användes för att introducera nya avsnitt (och hade direkt
anknytning till dessa) användes främst för att aktivera studenterna och få dem att
skapa egna idéer om hur saker och ting fungerar. Detta var med stor sannolikhet
ett nytt tillvägagångssätt för studenterna i denna typ av ämne, vilket kan ha fått det
att kännas ovant. Även om det var nytt för dem, så deltog i princip samtliga studenter
i diskussionerna, och kvalitén på diskussionerna höll en högre nivå än förväntat.
Det var även tydligt att studenterna som var ute på helt fel spår fick stor nytta av
diskussionerna, speciellt när de insåg varför de hade fel. Troligen fick detta studenterna
att även vara mer uppmärksamma under följande föreläsning. Som en bonus
ökade diskussionsfrågorna också studenternas insikt i vissa fenomen som egentligen
inte ingår i kursen, exempelvis vad begreppet tryck faktiskt innebär. De kunde
därmed knyta an till andra ämnen på ett annat sätt, och skapa nya kopplingar.
Till diskussionsfrågorna delade föreläsaren in studenterna i olika grupper. De
fick därmed inte välja sina diskussionskamrater själva. I största möjliga mån hölls
grupperna till en storlek av tre, och när detta inte fungerade fyra deltagare. Enligt
vår erfarenhet blir arbetsfördelningen i en grupp om tre jämnast fördelad, medan
en student lätt blir dominerande i grupper om två.
Generellt kan det fastslås att diskussionsfrågorna var ett lyckat inslag i undervisningen,
och de kommer att behållas till nästa år. Möjligtvis kan ytterligare någon
diskussionsfråga införas, och någon annan bytas ut. Gruppindelningen i grupper
om tre fungerade väl, och kommer att behållas till nästa år.
Gruppbaserad problemlösning, uppföljning
Under föreläsningarna fick studenterna möjlighet att lösa problem kopplade till
föreläsningen. Nästan samtliga valde att göra detta i grupper. Denna aktivering av
studenterna ökade troligen deras inlärning i dessa moment (Ramsden 1992). Det
gav dem också ytterligare exempel att se tillbaka på när de försökte lösa liknande
uppgifter utanför lektionssalen, och dessutom se hur de själva försökte lösa uppgifterna
när metoden var färsk i deras minnen. Som en bonus fick inte bara problemlösningen
studenterna att bli mer aktiva under just det momentet, utan de verkade
även vara mer aktiverade och benägna att ställa frågor under den övriga föreläsningstiden.
Problemlösningen gav också tillfälle att göra återkopplingar till tidigare föreläsningar
och metoder som diskuterats där. Vissa av uppgifterna gick dessutom att
lösa på ett mycket enklare sätt om tidigare kunskap implementerades, och de stu-
15