PUH-RAPPORT - BADA - Högskolan i Borås

stöd ges av mig, som är anställd som dyslexipedagog inom enheten Bibliotek &
läranderesurser.
Det finns ett tydligt krav på att kunna uttrycka sig i skrift efter avslutad högskoleutbildning.
I Högskoleförordningen (SFS 1993:100) står att för kandidatexamen
ska studenten ”visa förmåga att muntligt och skriftligt redogöra för och diskutera
information, problem och lösningar i dialog med olika grupper”. Dysthe, Hertzberg
och Løkensgard (2010, s. 175) framhåller behovet av en god skriftspråklig
kompetens i det moderna arbetslivet och menar att enligt Bolognaprocessen ska
studenter förberedas för det kommande arbetslivet bl.a. genom skrivande. För studenter
med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi kan detta innebära en stor utmaning.
Många nya studenter som jag träffar uttrycker en oro för sin skriftspråkliga
kompetens. De är osäkra på hur höga krav som kommer att ställas i utbildningen
och hur de ska klara att genomföra skriftliga uppgifter. Min uppfattning är att det
är viktigt att tidigt under studietiden ge dessa studenter verktyg för att utvecklas
och bli tryggare i sitt skrivande, men vad tycker studenterna?
läs- och skrivsvårigheter/dyslexi och skrivande
Dyslexi definieras som en ”ihållande störning av kodningen av skriftspråket, förorsakad
av en svaghet i det fonologiska systemet” (Høien & Lundberg 1999, s. 21).
Att dyslexi ofta medför en långsam och osäker avkodning (”det tar lång tid och jag
läser fel”) och problem med stavning (”jag stavar dåligt”) är väl känt, men dyslexi
innebär problem på andra nivåer än ordnivå och detta bör tas hänsyn till i pedagogiska
och kompensatoriska överväganden (Wengelin 2002, s. 27).
Wengelin (2002 ss. 181-184, 2008, s. 11) menar att skrivandet hos vuxna personer
med läs- och skrivsvårigheter/dyslexi är linjärt med stort fokus på stavning,
vilket kan resultera i bl.a. långa, ofullständiga meningar utan sambandsmarkörer,
felaktig användning av prepositioner, godtyckligt användande av tempus, frekvent
användning av pronomen och meningar som inleds med konjunktionen ”och”.
Sammantaget gör detta att texterna får en talspråklig ton och Wengelins beskrivning
stämmer väl överens med mina erfarenheter av studenters texter.
Wengelin (2002, s. 299) sammanfattar att skrivandet hos vuxna med läs- och
skrivsvårigheter/dyslexi påverkas av deras nedsatta avkodningsförmåga, vilket resulterar
i stavfel som är svåra att upptäcka vid kontrolläsning av texten, och en begränsad
medvetenhet om vad som karaktäriserar skriftspråk. Med detta som utgångspunkt
bör pedagogiska åtgärder inriktas mot att såväl underlätta
avkodningen som att öka den skriftspråkliga medvetenheten.
78 puh-rapport 2013