Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Författningskommentar Ds 2011:39tvistemål efter talan om förlust av rätt att bära namn eller enstadfäst förlikning men i de allra flesta fall torde det vara frågaom ett beslut, med eller utan föregående prövning, av en myndighetsom registrerar ett visst namn i en födelseattest, folkbokföringsregistereller annat dokument. I vissa stater fullgörsmyndighetsuppgifter avseende namn av religiösa funktionärer,såsom tidigare av pastorsämbetet i Sverige, och då får sådanaavgöranden anses som beslutade av myndighet.I vissa länder kan en person utan formaliteter anta ett nyttnamn genom att ta det i bruk och utan att detta anmäls hosmyndighet. Om personen i fråga vid tidpunkten då han tognamnet i bruk hade hemvist i ett sådant land ska detta namnkunna erkännas som giltigt i Sverige även om det gamla namnetförekommer i exempelvis pass och födelsebevis. Det åligger densom ansöker om erkännande att visa att namnet tagits i bruk.9 § Det utländska avgörandet gäller dock inte i Sverige, om1. avgörandet har meddelats mot en part som inte har gått i svaromåloch som inte har fått kännedom om den väckta talan i tillräcklig tid för attkunna svara i saken eller mot en part som annars inte har fått rimligamöjligheter att föra sin talan i det utländska förfarandet,2. avgörandet strider mot ett svenskt avgörande,3. avgörandet strider mot ett här i landet gällande utländskt avgörandei ett förfarande som började tidigare än det andra utländska förfarandet,4. det i Sverige pågår ett förfarande som kan leda till ett motstridigtavgörande eller5. det utomlands pågår ett förfarande som kan leda till ett motstridigtavgörande, såvida det förfarandet har börjat tidigare än det andrautländska förfarandet och kan antas leda till ett här i landet gällandeavgörande.Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5.4.3, tar upp de möjlighetersom finns att vägra erkännande av ett utländskt namnavgörande.I tillägg finns också möjlighet att vägra erkännande med hänvisningtill ordre public, se författningskommentaren till 15 §.112