Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Författningskommentar Ds 2011:39utländskt förfarande konkurrerar med ett svenskt förfarande.Som föreslås i 11 § bör nämligen ett pågående utländskt förfarandesom kan leda till ett här i landet gällande avgörande intealltid hindra att samma fråga tas upp och prövas i Sverige. Ensådan svensk prövning bör kunna ske om det finns särskilda skäl.För att det svenska förfarandet ska bli meningsfullt krävs då attdet svenska avgörandet gäller framför det utländska, även om detutländska har meddelats i ett förfarande som har påbörjats först.Det finns ingen anledning att föreslå en motsvarande regelnär två utländska domar eller förfaranden konkurrerar medvarandra, utan då bör det förfarande som började först ha företräde.Därmed hindrar man att en part ges möjlighet att få enfördel genom att under ett pågående förfarande väcka talan i enannan stat. Ett utländskt avgörande bör sålunda inte erkännas,om det utomlands pågår ett rättsligt förfarande som har påbörjatstidigare än det förfarande som har lett till avgörandet. Enförutsättning bör dock vara att det pågående förfarandet kanantas leda till ett avgörande som blir gällande i Sverige.Slutligen bör erkännande av ett utländskt avgörande kunnavägras, om avgörandet uppenbart strider mot grunderna för densvenska rättsordningen. Denna fråga regleras dock i den föreslagna15 §.Beslut i fråga om erkännande10 § Frågan huruvida ett avgörande som avses i 8 § gäller i Sverige kanprövas av Svea hovrätt på ansökan av någon som varit part i det utländskaförfarandet och vars rätt frågan rör. Uppkommer en sådan fråga inför enannan svensk myndighet än en domstol, får även myndigheten vid behovbegära prövning av hovrätten.Innan hovrätten prövar frågan ska berörda parter och den myndighetvid vilken erkännande begärs beredas tillfälle att yttra sig över ansökan.De handlingar som ges in till hovrätten ska vara översatta till svenskaom inte rätten finner att det är obehövligt.Hovrätten får förklara avgörandet helt eller delvis gällande.114