Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Överväganden och förslag Ds 2011:39Hänsynstagande till namnavgörandets giltighet utomlandsEn annan fråga är i vilken utsträckning hänsyn bör tas till i vadmån namnförvärvet kan bli giltigt utomlands. Om sökanden ärutländsk medborgare är det inte säkert att det kommer atterkännas i medborgarskapslandet. Den frågan diskuterades redani samband med utarbetandet av den nu gällande namnlagen och iNamnlagsutredningens betänkande föreslogs att utländska medborgaremed hemvist i Sverige skulle få ändra eller förvärva namnhär om det stod klart att förvärvet skulle bli gällande i medborgarskapslandeteller om det kunde antas att förvärvet inteskulle medföra avsevärd olägenhet för den händelse namnbeslutetinte blev gällande där. 92 I propositionen ställde sig emellertidföredragande statsrådet avvisande till att ta sådana hänsyn.Det ansågs förenat med stora svårigheter att avgöra om det kanantas medföra avsevärd olägenhet för sökanden att namnförvärvetinte blir giltigt i hemlandet och att den utländska medborgarensjälv är bäst skickad att avgöra vilka olägenheter detkan medföra för honom eller henne. 93 Jag ser inga skäl att frångåden bedömning som gjordes då. Det kan tilläggas att det iblandockså kan vara svårt att på förhand avgöra om namnbeslutetkommer att bli gällande i den utländska medborgarens hemland.Om sökanden är svensk medborgare med hemvist utomlandsuppkommer delvis samma fråga. I vad mån ska svenska myndigheterlägga tid och kraft på att handlägga en namnfråga ombeslutet inte kommer att bli gällande i det land där den svenskamedborgaren har hemvist? I finsk rätt stadgas i 27 § 2 mom.namnlagen att finska myndigheter är behöriga att pröva en ansökanom namnändring avseende finsk medborgare med hemvist iannan stat än Finland, Danmark, Norge eller Sverige om besluteterkänns som giltigt i den stat där sökanden har hemvist. Enligtnuvarande ordning i Sverige tas inga sådana hänsyn och jag förordarinte en ändring till en ordning i linje med den finska.Sökanden får själv avgöra i vad mån han eller hon är beredd att ta92Se SOU 1979:25 s. 37, 46 § och 48 § andra stycket i författningsförslaget.93Se prop. 1982/83:38 s. 8.68