Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Ds 2011:39En nordisk jämförelseborgaren ges en möjlighet att välja mellan tillämpning av norskrätt och hemvistlandets lag. 52En utländsk medborgare med hemvist i Norge kan inte begäratillämpning av medborgarskapets lag. Detta avvisades av lagstiftarenbl.a. med hänsyn till det merarbete det skulle innebäraför norska myndigheter och istället finns en uttrycklig möjligheti § 14 andra stycket navneloven för den utländska medborgarenatt begära erkännande av namnbeslut från hemlandet avseendeförvärv, ändring eller förlust av namn. 53 I propositionens författningskommentaruttalas beträffande rätten att vägra erkännandeatt sådana utländska avgöranden inte ska erkännas om de kanleda till väsentligt obehag för den som bär det eller på andrastarka grunder inte bör godkännas (jfr § 10 navneloven). Ibedömningen av om ett erkännande kan leda till väsentligtobehag för bäraren ska beaktas det obehag som det innebär attbära olika namn i Norge och medborgarskapslandet. Begränsningarnai §§ 3 och 8 navneloven beträffande namn som redan äri bruk gäller inte men om namnändringen har genomförts imedborgarskapslandet i syfte att kringgå norsk lag kan norskamyndigheter neka att erkänna ändringen. 54 Beträffande utländskamedborgare som tar hemvist i Norge saknas anledning att interegistrera det namn som anges i passet om det inte strider motkravet i § 1 navneloven att alla ska ha minst ett förnamn och ettefternamn. 55Det stadgas inte om norsk medborgare med hemvist i utlandetkan begära erkännande av utländskt namnbeslut eller omnorsk medborgare som tagit hemvist i Norge kan inge sådanansökan avseende namnbeslut som fattats medan han varit bosattutomlands. Den omständigheten att norsk myndighet kan varabehörig att ta upp en namnfråga avseende norsk medborgare52Helge Thue, Internasjonal Privatrett, Oslo 2002, s. 253. Det må vara förmätet attifrågasätta en norsk författares tolkning av norsk rätt men tolkningen förefaller tämligenakademisk och motsägs av den motvilja mot tillämpning av utländsk rätt som låg bakomtillkomsten av 14 § andra stycket.53Se NOU 2001:1 s. 158 f.54Se Ot.prp. nr. 31 (2001-2002) s. 72.55Se Thue, s. 259.43