Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Överväganden och förslag Ds 2011:39personer som enbart är svenska medborgare eftersom de (omhemlandet också tillämpar medborgarskapsprincipen och gerföreträde åt det egna medborgarskapet) kommer att få olikanamn i olika länder. En sådan situation kan botas i efterhandgenom att den svenska materiella namnrätten, dvs. 14 § andrastycket namnlagen, tillämpas flexibelt och tillåter en namnändringi syfte att erhålla namnenhetlighet. Ett annat sätt att rådabot på situationen vore att i efterhand erkänna det utländskanamnbeslutet. Det är denna inställning som intagits i den danskanamnlagen från 2005 (se ovan avsnitt 3.1) och i artikel 39 i denbelgiska IP-lagen från 2004. 99Det kan dock diskuteras om enbart liberalare erkännandereglerskulle uppfylla EU-rättens krav. Till att börja med uttryckteEU-domstolen i Garcia Avello-avgörandet att det utgjordeen diskriminering på grund av nationalitet av en unionsmedborgareatt avslå en ansökan ”som de skulle ha givits [minkurs.] enligt lagstiftningen och traditionen i den andra medlemsstaten”,inte som de har givits. 100 Det är emellertid svårt attavgöra räckvidden av ett sådant yttrande.Det skapar dock vissa praktiska problem för den unionsmedborgaresom har använt sig av den fria rörligheten att vara hänvisadtill ett erkännande av ett beslut från medborgarskapslandet,bland annat därför att ett utländskt namnbeslut kan ta viss tid attfå fram. Exempelvis förvärvar ett barn, om föräldrarna har olikaefternamn och inte inom tre månader efter födelsen anmälervilket av föräldrarnas efternamn barnet ska ha, automatisktmoderns efternamn (1 § tredje stycket namnlagen). Om denandra staten inte hinner ta ställning till medborgarskapsfråganoch fastställa eller registrera ett namn inom tre månader, kan den99Enligt uppgift från professor Patrick Wautelet vid universitetet i Liège övervägdes viddiskussionerna i det belgiska parlamentet en lösning som skulle ha inneburit en valrätt förpersoner med dubbla medborgarskap (lagen är antagen efter Garcia Avello) men enmajoritet av parlamentsledamöterna motsatte sig detta eftersom de ansåg att det skulle hainneburit en diskriminering i förhållande till personer som enbart hade ett medborgarskap.Förutom erkännande av utländska namnbeslut är idag en vanlig lösning attvända sig till central belgisk myndighet och ansöka om namnändring, ett förfarande somtar ca 6 månader och kostar 49 €.100I det franska originalet ”le nom dont ils seraient titulaires”.74