Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Svensk internationell namnrätt Ds 2011:39som avser svenska myndigheters behörighet och lagval avseendeutländska medborgares namnförvärv i Sverige. Vidare ansågs dettillräckligt att inskränka lagvalsfrågan till att besvara frågan omtillämpningen av svensk lag. Namnlagsutredningens förslag innehöllen regel (44 §) som innebar tillämpning av svensk lag förstatslösa, politiska flyktingar och barn som adopteras av svenskamedborgare. För övriga utländska medborgare kunde svensk rätttillämpas om de hade hemvist i Sverige och det stod klart att ettnamnförvärv gjort enligt svensk lag skulle bli gällande i derashemland. I dessa fall kunde namnförvärvet göras genom en anmälanhos pastorsämbetet. Om emellertid förvärvet inte skullekomma att bli gällande i utlänningens hemland men det kundeantas att det inte skulle medföra avsevärd oangelägenhet förhonom kunde enligt förslaget namnförvärvet ske efter ansökanhos PRV.Frågor om tillämplig lag beträffande namnförvärv för bl.a.svenska medborgare bosatta utomlands och villkoren för erkännandeav utländska myndigheters avgöranden i namnfrågor ansågsdock få lämnas utanför förslaget. Utredningen utgick dockifrån att det inte borde göras någon ändring i tillämpningen avnationalitetsprincipen på svenska medborgare, dvs. att frågoravseende prövning av namnförvärv för svensk medborgare alltidtas upp till prövning av svensk myndighet med tillämpning avsvensk lag, oavsett var denne har sitt hemvist. 9Vad gäller de familjerättsliga namnförvärven konstateradeNamnlagsutredningen att de knappast ger någon anledning tillöverväganden beträffande svenska myndigheters behörighet. Detoffentligrättsliga kravet på registrering av alla i Sverige bosattapersoner, oavsett medborgarskap, ger en automatisk behörighetåt (då) pastorsämbetena (nu Skatteverket) att ta upp frågan ompersonens namn. Om en person bosatt i Sverige ska kunnaregistreras måste ju detta ske under ett visst namn. Vid9Se SOU 1979:25 s. 221.24