Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Ds 2011:39Svensk internationell namnrättbedömningen av vilket namn som ska registreras uppkommerdock frågan om tillämplig lag på denna fråga. 10I två hänseenden kom propositionen, och senare 1982 årsnamnlag, att avvika från Namnlagsutredningens förslag. För detförsta ansåg inte föredragande statsrådet att den föreslagna prövningenav graden av olägenhet av ett namnförvärv som inte kommeratt godkännas i hemlandet fyllde något mera beaktansvärtändamål. Flera av remissinstanserna hade också ifrågasatt möjlighetenför pastorsämbetet att utreda om så skulle komma att blifallet eller inte. För det andra hade föredragande statsrådet inteövertygats om det lämpliga i att särbehandla politiska flyktingar inamnhänseende. Dessa borde därför endast underkastas desvenska namnreglerna om de själva önskar det. 112.2 Gällande rätt2.2.1 Svenska myndigheters behörighetSvenska myndigheters behörighet att pröva frågan om ett namnförvärvsammanfaller, med undantag för de familjerättsliganamnförvärven, med den svenska namnlagens tillämplighet. Detföljer av 51 § namnlagen att när svensk rätt är tillämplig är ocksåsvenska myndigheter (och domstolar) behöriga. Namnlagen är isin helhet tillämplig på danska, finska och norska medborgaresom har hemvist i Sverige.Utomnordiska samt isländska medborgare har en valrätt ifråga om tillämplig lag i det att de får välja mellan medborgarskapetslag och svensk lag beträffande namnförvärv som skergenom anmälan eller ansökan. Om de väljer svensk lag blir ocksåsvensk myndighet behörig, i annat fall får ansökan ställas tillhemlandets myndigheter och frågan om erkännande av detutländska namnbeslutet uppkommer istället. Om det är fråga omett enklare familjerättsligt namnförvärv, som enligt den10A. st.11Se prop. 1982/83:38 s. 8 f.25