Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

2 Svensk internationell namnrätt2.1 Utvecklingen fram till 1982 års namnlagSvensk namnrätt har aldrig innehållit en fullständig reglering avde internationellt privaträttsliga frågorna om svensk myndighetsbehörighet, tillämplig lag och erkännande av utländska namnavgöranden.Dessa frågor har antingen inte reglerats alls ellerendast delvis reglerats i lag.Före 1963 års namnlag (1963:521) reglerades frågor omhustrus förvärv av namn i giftermålsbalken samt barns förvärv avnamn i föräldrabalken. Förvärv av helt nya släktnamn reglerades iKF 5 dec. 1901 ang. antagande av släktnamn (släktnamnsförordningen).Samtliga dessa lagar saknade internationellt privaträttsligastadganden. 3 I praxis tillämpades dock nationalitetsprincipen.4I sitt förslag till betänkande föreslog 1956 års namnlagskommittéatt frågan om utlännings rätt till namn uttryckligenskulle regleras i namnlagen. 5 Enligt den ensidiga lagvalsregel 6som presenterades i förslaget skulle utländsk medborgare somfått bosättningstillstånd i Sverige samt utländsk kvinna som efteräktenskap med svensk man tagit stadigvarande hemvist i riketjämställas med svenska medborgare i namnhänseende, dvs.3Se prop. 1963:37 s. 30.4SOU 1964:5 s. 234 med hänvisning till RÅ 1924 ref. 28.5Se 36 § i utredningens lagförslag, SOU 1960:5 s. 22.6Med en ensidig (även kallad enkelsidig eller unilateral) lagvalsregel avses en lagvalsregelsom enbart anger när en viss lag, vanligen laglandets egen, är tillämplig och inte såsom entvåsidig (eller bi- eller multilateral) lagvalsregel kan leda till tillämpning av såväl inhemsksom utländsk rätt, se Michael Bogdan, Svensk internationell privat- och processrätt, 7:euppl., 2008, s. 42 f.21