Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Ds 2011:39EU-rättens krav på den nationella namnrättenstadgan direkt tillämplig och kan grunda rättigheter för enskilda.Den är dock endast tillämplig inom ramen för EU-rätten ochinte i helt interna situationer, se artikel 51.1 MR-stadgan. Ävenom denna bestämmelse inte åberopats uttryckligen i Runevič-Vardyn-fallet skulle kravet på att alla namn skrivs på litauiska iLitauen kunna utgöra en diskriminering på grund av etnisktursprung eller tillhörighet till nationell minoritet. Vidare skulledet österrikiska förbudet mot att bära adelstitlar i Sayn-Wittgenstein-fallet kunna utgöra en diskriminering på grund avbörd eller annan ställning. Båda reglerna skulle i så fall behövamotiveras utifrån ett tvingande allmänintresse.Namnregler kan också utgöra ett hinder för den fria rörlighetensåsom dessa garanterats för unionsmedborgare i artikel21.1 FEUF. Det var denna fria rörlighet som kränktes i GrunkinPaul-fallet. Efter att EU-domstolen i Baumbast-fallet 84 slagit fastatt bestämmelsen har direkt effekt är det idag mindre sannoliktatt i mål om namn på fysiska personer reglerna om fri rörlighetför arbetstagare eller den fria etableringsfriheten och friheten atterbjuda tjänster åberopas såsom i Konstantinidis. Det är viktigtatt notera att med den fria rörligheten följer också en förpliktelsetill ömsesidigt erkännande av rättigheter som förvärvats i andramedlemsstater. 85De olika förbuden som finns mot diskriminering och hinderför den fria rörligheten är dock inte strikta utan det finns alltiden möjlighet för medlemsstaten i fråga att motivera dessa utifrånett tvingande allmänintresse. Sådana allmänintressen som haråberopats inför EU-domstolen är principen om efternamns oföränderlighet,skyddet mot för långa efternamn och underlättandetav integration (Garcia Avello), intresset av familjeenhet beträffandenamn (Grunkin Paul), skyddet för det nationellaspråket (Runevič-Vardyn) och principen om alla medborgareslikvärdighet (Sayn-Wittgenstein). Det finns ingen begränsning ivilka allmänintressen som kan åberopas men EU-domstolen är84Se mål C-413/99, Baumbast, REG 2002, s. I-7091.85Se mål 120/78, Rewe-Zentral (Cassis de Dijon), REG 1979, s. 649. Ibland någotmissvisande kallat för ursprungslandsprincipen.59