Ds 2011:39 Internationella namnfrågor

Ds 2011:39Överväganden och förslagen annan medlemsstat och därför strider mot artikel 21.1 FEUF.Det är en ordning som leder till haltande namnförhållanden medalla de besvär sådana för med sig för den enskilde.PRV har föreslagit en ändring av namnlagen på så sätt att det i14 § införs en generell regel som medger att verket i ökadutsträckning beaktar internationella förhållanden. En sådan ordningskulle undandra sig förbudet mot diskriminering på grundav nationalitet i den klassiska betydelsen eftersom diskrimineringendrabbar svenska medborgare. Det är istället fråga om såkallad omvänd diskriminering, dvs. diskriminering av de egnamedborgarna. Utländska medborgares utländska namnbeslut kanenkelt erkännas hos Skatteverket medan för svenska medborgarei samma situation gäller att de måste gå vägen via ett avgiftsbelagtadministrativt namnbyte hos PRV, låt vara att detta föreslåsbli en formalitet. Det är till denna dag oklart huruvidaomvänd diskriminering är förbjuden i EU-rätten och det går inteatt med säkerhet uttala sig om en sådan ordning som föreslagitsav PRV skulle strida mot icke-diskrimineringsförbudet ellerinte. 115Jag är dock övertygad om att en ordning som kräver attsvenska medborgare genomför ett formellt namnbyte för att fåsamma namn som i den medlemsstat där de bor utgör ett hinderför den fria rörligheten. Den inställningen intas också av kommissioneni det aktuella överträdelseärendet. Den föreslagna ordningengår heller inte att motivera utifrån objektiva hänsyneftersom den inte skulle tillämpas konsekvent. Namnbeslutavseende svenska medborgare från Danmark, Finland och Norgeerkänns ju genom enkel anmälan hos Skatteverket. Jag föreslårdärför ingen ändring av 14 § namnlagen utan föreslår istället attdet införs en möjlighet till erkännande av utländska namnbeslutäven för svenska medborgare. Om man genomför en sådan115Det är värt att notera att generaladvokat Sharpston den 30 september 2010 i sittförslag till avgörande i mål C-34/09, Ruiz Zambrano föreslagit att EU-domstolen skaklargöra rättsläget och slå fast att omvänd diskriminering strider mot EU-rätten.Domstolen avgjorde dock i sitt avgörande av den 8 mars 2011 målet utan att behövaklargöra denna fråga, se mål C-34/09, Ruiz Zambrano, REU 2011, s. I-0000.87